Jungfrun i tornet

En ålderstigen propagandavisa meddelar oss att:

"Nils Guldsmed drager till kungen och ljuger
den lede förrädarn och slemme tjuven:
Guld väga de gutar på lispundsvåg,
svinen äta ur silvertråg
och hustrurna spinna på guldtenar."

Kungen ifråga är Valdemar Atterdag och guldsmedens lögnhistorier är avsedda att få kungen att angripa och inta Gotland och Visby, där guldsmeden menar att hans dotter blivit behandlad med sidovördnad. Det finns olika varianter av den där visan.

En lispundsvåg är avsedd för lite större vikter. Det är inte fråga om gram och sånt utan ett lispund är 8,502 kg.

När Valdemar Atterdag i sinom tid anfaller Gotland är det Nils Guldsmeds dotter som öppnar portarna till Visby. Då Valdemar ger sig iväg med de rövade skatterna överger han flickan, som grips och döms till att levande inmuras i det lilla torn vid Strandpromenaden som efter henne kallas Jungfrutornet.

På riktigt
Sagan om Jungfrun i tornet upprepas så ofta, den förekommer t ex som skådespel under Medeltidsveckan, att det kan vara värt att försöka lite nykter historieskrivning. Valdemar Atterdag en tilltagsen kung som likt alla andra passade på att utvidga sitt rike när hanseater och svenskar trasslade med varann. Den svenske kungen sålde Skåne och uppmanade också Atterdag att intaga Gotland om han det kunde (svenska armén hade blivit slagen av nordergutarna 1313 på Röcklingebacke).

Visby öppnade inte portarna, 1800 gutar från landet blev slaktade av Atterdags tyska legoknektar, och dagtingade efter att ha beskådat slaget innanför ringmuren (se Thebanska legionen eller 1361 och gobelängen). Genom ett avtal bibehöll staden Visby sina forna handelsprivilegier, privilegier som republiken Gotland förhandlat fram, dvs samma bönder som slaktades. Det var stadens råd som lät öppna portarna för Atterdag.

Sagan om jungfrun är ett försök att bortförklara att Visby, kanhända en liten sorts stat i staten, förrådde Gotland och på detta sätt förseglade sin egen undergång som betydande stad. Det kan tilläggas att den där dottern ibland inte alls kommer från Visby utan från södra Gotland och att hon skulle ha varit älskarinna åt Valdemar Atterdag.

Någon jungfru har förstås aldrig murats in någonstans. Vi är inte galna på det viset!

Däremot äter vi upp folk, se Stora Förvar.