S:t Mikael

S:t Michael är ingen ruin som syns ovan jord i dag. Emellertid finns den och arkeologerna har tittat på murar i marken.

Det är lite speciellt med kyrkan ty den sägs ha varit glädjeflickornas kyrka, bekostad och använd som kyrka av dem. Men egentligen är det inget speciellt med det, Jesus själv lät ju också glädjeflickorna få del av gemenskapen. Knusslig så var karln inte.

S:t Michael var dessutom den enda kyrka som stod uppe på själva klinten, lite söderöver i Visby, men den och prästgården strök med under den svenska invasionen av Gotland 1448 och 1449, fast det var nog slottsherren Erik av Pommern som genom kanoneld över svenskarna satte fyr på dessa.

Biskop Jöran Wallin säger i sin krönika, Gothländska Samlingar I, tryckt 1747, att sten från S:t Mikaels ödekyrka togs och användes i det hus som i dag heter Borgen 13 (Brinken) och har adress Södertorg 19. Det lär finnas en rundbågig portomfattning i husets östra del ut mot Södertorg som antyder ett medeltida ursprung.