Brottning med Ekelöf

Om man läser ett evangelium som inte har blivit godkänt av kyrkan, apokryfiskt, så står en del om Jesu barndom (jag tror att det är skrivet av Thomas). En berättelse som har fastnat är när Jesus som barn sitter och leker och gör små fåglar av lera. Han får en tillsägning om att sluta leka och göra nåt vettigt i stället. När han ställer sig upp klappar han händerna och lerfåglarna flyger sin väg.

Gunnar Ekelöf, som sällan drog skarpa gränser mellan liv och död, nuet och det förgångna, skriver:

"jag smekte en sten, den var sluten och drömde ensam
kanske det fanns förstenade fåglar därinne
i tusenåriga slag bultade stenhjärtat i ådrorna
tiden gled under fötterna, innan jag visste det var jag förbi
hur kunna se på hur skall jag vänja mig vid döden i livet
i ett annat ljus blev stenen levande fågel och flög bort
platsen tom och hjärtat fullt
allting vände sig i mig allting flög bort..."



På Gotlands klapperstenstränder finns det fossil i mängder, och att det bor djur i dem kan du se på trilobiten ovan.



Tänk om du kunde klappa med händerna så att tusen miljoner fjärilar flög iväg.



- Har du försökt?