Mullvalds änge

På den härligt krokiga vägen mellan Ardre och Gammelgarn, strax före den moderniserade vägen tar slut, ligger Mullvalds änge som ett andetag i tillvaron.



Vid mitt besök i änget den 1 juni 2014 hade redan dessa börjat veckla ut sin skönhet, och innan man vet ordet av det så talar höskallran om att det är dags att vässa lien.



Mullvalds änge är grönt och skönt, kanske inte störst eller artrikast men en biologisk mångfald som i alla fall bör glädja envar som kikar efter. En bänk finns för kaffekorgen.



Sätter du dig i gräset så ha inte död på de små. Du skulle också bli livrädd om det kom ett blankt, svart öga, stort som ett hus, som utan att blinka stirrade på dig.

- Kom bara, din djävul!



De gotländska ängarna är glädje, se översikten, och det är utomordentligt berömvärt att folk i bygden fortfarande samlas och tar hand om sina ängen sen ett par tusen år.



Orkidéer och vanliga blomster finns så att det räcker i änget, Johannesnycklar på bilden ovan, tillsammans med käringtand och rödklöver, så den som letar efter botaniska lottovinster kommer inte att gå miste om sitt lystmäte.

Mullvalds änge är en skön bensträckare, luft strax bredvid vägen. Det ligger nog en kämpgrav i det sydvästra hörnet, en liten brya mitt i änget och en bit av en fallen ek strax höger om ingången.



I år tycks det vara väldigt gott om små blå blommor som de på bilden ovan. Vad de heter vet jag inte, men jag har i alla fall inte glömt den (- nä, det är det inte).