Visby kyrkoruiner

För många har Visby blivit ruinernas stad. Det medeltida Visby hade fler kyrkor än någon annan stad i Sverige. Kyrkorna byggdes under 1100- och 1200-talet under den mest blomstrande tiden.

Bara ett fåtal har varit riktiga församlingskyrkor. De flesta hade särskilda funktioner, S:ta Karin, S:t Nicolai och Solberga var knutna till olika kloster, S:t Göran och Helgeandskyrkan var sjukhuskyrkor och några var s.k. faktorikyrkor, t ex. Ryska kyrkan och S:ta Maria, som hörde till främmande köpmansförbund och fungerade både som en sakral mötesplats och lager för olika varor.

Kyrkorna har byggts om och till under olika perioder. Den största aktiviteten tycks ha varit under 1200-talets första hälft och kring 1300-talets mitt. När Valdemar Atterdag var här och brandskattade Visby var det början till slutet för Visbys storhetstid. Byggandet avstannade och år 1525 kom den slutgiltiga katastrofen när Lübeckarna stormade och ödelade stora delar av Visby.

Alla kyrkorna utom S:t Maria övergavs och förföll. Stenen togs till nybyggen eller brändes till kalk, något som har medfört att spåren efter t.ex. S:t Michael och S:t Hans nästan helt utplånats. S:t Hans var förmodligen den av Visbys kyrkoruiner som användes längst och man tror att den var den första reformatoriska kyrkan på ön.

De kyrkoruiner som fortfarande kan ses är: S:t Clemens, S:t Drotten, S:t Gertrud, S:t Göran, S:t Hans, S:t Per, Helge Ands, S:t Carin, S:t Lars, S:t Nicolaus och S:t Olof.

Länkar finns längre ner på denna sida, eller kanske till höger förresten, du kan också kika på kartan.

/text och foto Bernt Enderborg

Utskriftssida | Vykort

Nyckelord: gotland, visby kyrkoruiner, allmänt, visby