text bild karta   info, a-ö

Vykort Gotland

Vykort Gotland
Meddelande

avsändarens epostadress
mottagarens epostadress

Information på sidan varifrån bilden kommer
Mangard - med anor från vikingatiden
I den Guthilandiske krönikan skriven av prästen i Vall och prosten över Mellantredningen Hans Nielsson Strelow, utgiven i Köpenhamn 1633, förekommer en släkt vid namn Mangard från socknen Lye några gånger.

Innan vi kikar på vad Strelow säger att de har haft för sig skall några småsaker nämnas. Sockennamnet Lye, som av en modern ortnamnsforskare sägs betyda något som ”skogen där man kommer i lä om man kommer vägen från Lau”, sägs av Strelow ha en helt annan betydelse. Vi skall förresten inflika att den moderna ortnamnsforskaren inte säger sig veta vad sockennamnet Levide kan tänkas betyda trots att den till skillnad från Lye heter just jämt Läskogen, ett namn som därtill är begripligt med tanke på den enorma myr som ligger i trakterna.

Strelow säger i alla fall att 1287 hängdes den första kyrkklockan på Gotland upp i Lye kyrka och att socknen har sitt namn av just detta (fordom hette den Manis). Namnet kommer sig nämligen av att man hörde ”liudet och lummern” av kyrkklockan. Det är inte så tokigt som det låter det där. Ett modernt exempel är t ex när en rävjakt kommer bort. Då letar man efter hundarna med bilens hjälp, varvid man stannar på lämpliga ställen och lyssnar, eller som min far under aktivare dagar sa: ”Vorr haldar u löidar” (vi stannar och lyssnar, lyda=lyssna).

Innan vi går in på Mangards historiska verksamheter skall vi också fundera något på själva namnet Mangard. Nuförtin uttalas namnet alldeles på samma sätt som ”mangel”, dvs ett tydligt ng-ljud, men fordom torde det ha uttalats Man-gard, dvs Månens gård. Och det är bara ren tur att inte mystifaxer har kommit på just detta ty då hade det funnits spekulationer i mängder om blotande präster och prästinnor, isländska sagor samt en myckenhet annat sånt, ty månen har varit viktig för gutarna under årtusenden, se bl a Slipskårestenar och månens betydelse.

Nåja. Över till vad Strelow säger om Mangard:

Ulmer Manegaard 1029
S:t Olof, Väte kyrkaEnligt Strelow så kristnades Gotland svärdledes av en norrman vid namn Olov Haraldsson, senare Olof den helige. Han slog nordergutarna och den norra delen av östergutarna. När ”Ulmer til Maanegards i Lye detta spørger”, hövding för sudergutarna, får reda på slagen, mobiliserade han och säger till folket att Gud är med Olof den helige ”oc ey noget bevend mod hannem stride” (meningslöst att strida mot honom), vilket Ulmer påstår bevisas av deras ihjälslagna landsmän. Därför ”Bedre at lade sig døbe / oc forlade dersis slemme gamle Affguderie / oc tro paa den sande eeniste evige Gud / end sig med Liiff oc Siel i helfuede at kuldkaste” (bättre att låta döpa sig och avlägga sitt slemmiga gamla avguderi och tro på den sanna endaste evige guden, än att sig med liv och själ i helvetet kullkasta).

Efter denna svavelosande fredspredikan fick han i uppdrag att möta Olof den helige i Hejnum och sluta fördrag med denne, vilket också skedde. Strelow säger dock att sudergutarna uppträdde svikligt, ty ”De lofeuede vel got, men vilde det icke gierne holde”, men vad sudergutarna hittade på framgår inte, förmodligen var de bara halvskapligt kristna ännu på 1600-talet.

Den lilla bilden visar S:t Olof i Väte kyrka, om jag minns rätt, som alltid framställs med sin yxa, yxhammare eller vad det nu månde vara - "braiþyxi" (bredyxa) säger Gutasagan.

Halvdan Manegaard 1289
År 1289, säger Strelow, ”er første Kolcke ophengd i Torne paa Guthiland / aff Halvdan Manegaard (det är Strelow som stavar Kolcke) / huilcken hand lod ophenge i sin Sognekircke / oc der er møget Folck hen reist / oc hafuer ladet ringe / at de kunde høre Liudet oc Lummen der aff / hour aff Sognet fick sit nafn Lye / at det liuder der / tilforne hed sognet Manis”.

- Behöver jag översätta det där?

Iakob Mannagard 1449
När svenskarna belägrade (bistallath) Visborgs slott 1449, där Erik av Pommern höll hov (Rex Gutorum), så tog gutarna svenskarna parti. Jakob Mannagard blev ihjälskjuten av en sten från en kanon från slottet. Han begravdes i sinom tid inuti Lye kyrka där envar som vill kan gå och läsa gravstenen som hustrun Ruthvi lär resa över honom:

"Thitta. sten. lit. husfru. ruthvi. giera. yfir. sin. bonda. iakob. i. mannagardum. sum. skutin. varth. ihel. mith. en. bärsu. sten. af. wis. borh. tha. en. kunung. erik. var. bistallath. pa. thi. for. nemda. slot. tha. var. li. ai. af. gus. bürth. fiurtan hundrath. ar. ok. ainu. ari. minna. then. fem. thigi. ar. bithum. thet. et. guth. nathi. hans. sial. ok. allum. krisnum. sialum. amen."

Jon Mannegarde 1496
Krucifixet i Lye kyrkaDet förefaller alltså som att "mangardarna" varit kristna tidigt, vikingatiden, och behållit sin tro seklerna igenom.

1496 skänkte Jon Mannegarda altarskåpet till kyrkan, och det antas att också krucifixet, bilden, kommer från samma gåva emedan det är av alldeles samma stilsort.

Lye kyrka är för övrigt berömd genom glasmålningarna och den myckenhet runor som ristats in i putsen inuti kyrkan. Det finns hälsningar, böner och mycket annat i runskrift.

Så här efteråt kan man undra om det verkligen hjälper sånt där, bl a att be Maria om hjälp, men hoppeligen har det gett ristaren en smula tröst i jämmerdalen. Det finns särskilt en runristning som jag hade tänkt behandla på en egen sida för att försöka ge en bild av människornas villkor på medeltiden, sidan kommer småningom.

Mangard i dag
Också i dag finns det folk vid namn Mangard och som förmodligen bor på samma ställe i Lye socken på sydöstra Gotland - åtminstone en av dem är arg och brukar skriva i tidningen ibland.

Det är rätt häftigt – anor från vikingatiden.

Ps. Bilden överst kommer från de fantastiska relieferna på Grötlingbo medeltida kyrka som ingen vet vad de föreställer. Vikingen Ulmer Manegaard såg säkert ut på detta sätt. Ds./text och foto Bernt Enderborg