Om boskap

40. Om småboskap.
Kommer omärkt småboskap till någon, då skall han föra den till kyrkan och till ett ting. Kännes den ej igen, då låte han värdera den och tage tinglösen därav, och sockenmännen dele det som är över.
41. Om svin.
Komma till någon större svin än smågrisar, märkta eller omärkta, då skall han föra dem till två ting och tredje gången till tredingsting och hava en örtug för vart ting. Kännes det ej igen, då värdera sockenmännen och dele det som är över.

42. Om tamfår.
Kommer tamfår till någon, då skall han föra dem till två ting och tredje gången till tredingsting och lysa fram dem i tre år och taga lösen efter som tredingen förr har haft van. Men det som kommer till därav, det skall den hava, som föder det.

43. Om osnöpt, oklippt vädur.
Kommer osnöpt oklippt vädur till någon, då skall han hava en örtug som lösen för tillvaratagandet. Kännes han ej igen, då tage han lösen så som för andra får.

44. Om osnöpt, klippt vädur.
Slipper osnöpt klippt vädur lös efter Simons och Judas mässa, och till den tid, då man har haft vana att lössläppa dem, då har han förlöpt sig själv. Dock skall man bjuda honom tillbaka till den som släppte honom, med hans sockenmän såsom vittnen. Om han ej vill lösa honom tillbaka, då skall den hava honom, som tog fast honom, och han sätt sitt märke på honom med sina egna sockenmän såsom vittnen.

45. Om getter och bockar.
Bockar och getter skall man lysa fram i två år. Så skall man lösa dem tillbaka: get med sex penningar för varje ting och bock med en örtug.

45a. Om nöt och hästar.
Nöt och hästar skall man lysa fram på två ting och tredje gången på tredingsting i tre år. Kännes det ej igen på först tinget, då skall man värdera det och likväl lysa fram det och hava två örtugar för vart ting. De nöt eller hästar, som man kan nyttja, dem må man nyttja med sockenmännens vetskap. Om man fare ej till Visby med dem, men ride med dem till tings eller lede dem och lägge av sadeln och binde dem så långt bort, att man kan se tingsstockarna, jämte alla kreatur, som skola lysas fram.

46. Om märke.
Den som satt ett nytt märke på en annans kreatur, om det ej är köpt eller givet som hemgift och blir funnen skyldig därtill, böte tre marker.