Min vän är min

Bredvid altaret på höger sida, söder, i Ekeby medeltida kyrka finns en stol från 1743 på vars rygg det står med tydliga bokstäver: "Min vän är min". Envar som läser detta bör rimligen få dikten I folkviseton av Nils Ferlin i tankarna, där som bekant ditt hjärta är mitt och mitt hjärta är ditt och gråten är min när du gråter.


På andra sidan altaret finns en ungefär likadan på vilken står: "Och jag är hans".

Det andra man tänker på är att detta är stolar som använts i kyrkan vid giftermål där bruden och brudgummen sitter i varsin till allmän beskådan och lycka. Men är det så?

Nu står det något liknande i Höga visan, "Jag är min väns, och min vän är min", som ju handlar om en brud och en brudgum, man kan därför kanhända undra varför Anders och Nils lät skriva sina namn på stolarna. Jag har inte hittat något i litteraturen om stolarna i Ekeby, vet du nåt?