www.guteinfo.com
Artlenburgprivilegiet 1161
Historia, Annorstädes socken


I en stad vid Elbe strax över Hamburg utfärdade Henrik Lejonet hertig över Sachsen och Bayern, ett privilegiebrev vari gutarna får stora förmåner. Egentligen är detta brev bara en förnyelse ty hertigen säger att han överlämnar ett dokument på samma rätt och fred som fordom medgivits av Lothar, som var hertig över Sachsen från 1106, tysk kung från 1125 och hög romersk kejsare från 1133 till sin död 1137. Nedan i privilegiet sägs att Lothar var kejsare då originalprivilegiet utfärdades, alltså någon gång mellan 1133 och 1137.

Artlenburgprivilegiet nämns nog också i inledningen till Visby stadslag, men det avsåg på inga sätt endast Visby, rent av omtalas inte ens Visby i privilegiet. Se i stället Lichnat ei Stainkörke, men vi vet inte säkert att det var han som ordnade det hela. Och kanhända var Gairhielm från Halla inblandad i dramat på något sätt.

Artlenburgprivilegiet är skrivet på latin. Den äldsta bevarade avskriften återfinns i Lübecks stadsarkiv, förfärdigad omkring 1225, beseglat med stadens sigill och meddelar att:

"Detta är en avskrift av det privilegium som den framlidne lysande hertig Henrik av Bayern och Sachsen utfärdade rörande bekräftelsen av den eviga freden mellan tyskar och gutar.

I den heliga och odelbara treenighetens namn. Henrik med Guds mildhet bayrares och sachsares hertig.

Må alla Kristtrogna veta, nu och i framtiden, hur vi, av kärlek till freden och vördnad för den kristna tron, men främst i betraktande av den eviga vedergällningen, efter en genom den Ondes anstiftan länge rådande osämja mellan tyskar och gutar, har vi återställt den forna endräkten och sämjan, hur vi, med bistånd av den Heliga andes nåd, genom en evig och orubblig fred har stävjat mångahanda oskick, som kommit genom de båda folkens osämja, såsom hat, ovänskap, mandråp, och därefter välvilligt mottagit gutarna i vår försonings nåd.

Vi överlämnar därför till gutarna dokument på samma rätt och fred, som fordom medgivits dem av den höge romerske kejsaren, framlidne herr Lothar, vår morfar, böjande oss i alla vördnad för hans gärningar, och med samma välvilja, särskiljande varje rättighet genom sitt särskilda kapitel.

  1. Inom hela vårt maktområde skall gutarna ha orubblig fred, så att för varje skada eller förlust av ägodelar, som de får uthärda inom vårt väldes gränser, skall de genom vår domsmakt erhålla full rättvisa och gottgörelse. Vid medger dem därjämte i nåder, att de i alla städer skall förbli fria från tull.

  2. Vidare. Om någon gute blir dräpt i någon av våra städer, när vi har garanterat fred genom ed, skall den skyldige straffas med dödsstraff. Men om någon blir sårad eller får lyte genom vapen, beslutar vi att den skyldige skall få handen avhuggen.

  3. Därutöver. Om någon blir vanvördigt angripen med käpp eller knytnäve, skall den skyldige dömas efter den stads rätt, där detta har hänt. Likaså, om någon gute blir dödad på hitresa eller hemresa utanför laga tid, skall dråparen gottgöra den dödes arvingar och släktingar med 40 mark i det landskaps mynt, där missdådet har begåtts.

  4. Om någon av dem dör i någon av våra städer, skall hans arvinge eller släkting, om han är tillstädes, ta emot hans egendom och njuta den i fullkomlig fred. Om inte, skall egendomen bevaras oskingrad år och dag, i samma besittning där han dog. Om ingen har gjort anspråk på egendomen inom denna tid, skall stadsdomaren ta emot den.

  5. Slutligen har vi bestämt, att samma nåd och rättvisa, som vi har beviljat våra handelsmän, skall för evigt bevaras tillförlitligt och okränkbart för alla gutar, dock på den villkoret, att de i tacksamt utbyte erbjuder oss detsamma, att de innerligt älskar oss och vårt land och flitigare besöker vår hamn i Lübeck.
Vittnen härtill är dessa: Biskop Gerold, biskop Evermod, biskop Berono av Mecklenburg, markgreven av Vohburg, greve Fredrik av Arnsberg, greve Henrik av Ravensberg, greve Adlof, greve Sigfrid, greve Volrat, greve Henrik av Ratzeburg, Luthard av Meinersheim, Ludolf av Waltingerorde, Guncelinus, skattmästaren Anno, drotsen Ludolf, greve Reinhold av Lübeck. Detta skedde i Herrens år 1161, under den ärofulle herr Fredriks regering, romarnas höge kejsare, 10:e året av hans konungadöme, 7:e året av hans kejsarvärdighet. Givet i Artlenburg 18 oktober.

Odelric, vid bibehållandet av min nåd befaller jag dig, att du med flit iakttar de lagar, som jag har gett gutarna i hela mitt rike, också beträffande tyskarna, som jag har anförtrott åt dig att styra. De som är dömda till dödsstraff skall undergå det, och de som dömda till stympning skall utstå den. Men deras övriga överträdelser skall du döma enligt ovan sagda lagar.

Detta privilegium förvarar i Mariakyrkan i Visby, Olric heter tyskarnas sändebud, som hertigen har utsett till deras fogde och domare. Lichnat heter gutarnas sändebud.
"

Vi kommer att skriva mer om detta privilegiebrev längre fram. Just nu påpekar vi bara att det är gutarna, inte Visby som 1161 fick privilegierna. Det står att det brev som skrivits av förvaras i S:ta Maria i Visby, men man kan gott fråga sig om detta är originalhandlingen. Officiellt sägs nämligen S:ta Maria vara tyskarnas kyrka och att gutarna skulle förvara dessa dyrbara privilegier i tyska händer kan gott ifrågasättas.

Översättningen av Artlenburgprivilegiet kommer från boken Gutar och vikingar, Nordstedts Tryckeri AB 1983, ISBN 91-7192-560-0, längst bak i boken som handlar om källskrifter om Gotland under vikingatid och äldsta medeltid, avsnittet om Artlenburgprivilegiet är behandlat av Göran Bäärnhielm. Bilden är från en bildsten från tidig vikingatid.

/text och foto Bernt Enderborg
Copyright © 2020 Buffert 4 - www.guteinfo.com