text bild karta   info, a-ö

Maria Magdalena - Tingstädekoden

Gotland | Tingstäde socken | Målningar | Utskrift | Mobilsida
Maria Magdalena - Tingstädekoden
Maria Magdalena - Tingstädekoden, foto Bernt Enderborg

Denna bänkinredningsmålning fick mig att tänka


Maria Magdalena var fordom, såvitt jag kan begripa, officiellt en hora för vilken Jesus förlät synderna och upptog i den närmaste gemenskapen. Bilden ovan kommer från en bänkdörr i Hejnum kyrka, målad 1706, där hon ser skraltig och hålögd ut.

Det är möjligt att det ter sig självklart för de flesta människor vilka synder en glädjeflicka behöver ha sig förlåtna. Det valda yrket förefaller emellertid sällan frivilligt, tvärtom är det tvång eller nöd som är drivkraften (nuförtin sägs det vara knark), varför anledningen att förlåta en hora förstås är mindre än noll. Det skulle vara som att förlåta synderna för de flickor från forna öststater som luras till Sverige och utnyttjas av svin (trafficking).

Det förefaller dock som om Maria håller på att få en annan roll. Hon kanske inte alls var en sån, sägs det, utan i stället var hon den som Jesus älskade särskilt och faktiskt fick del av mer hemligheter än övriga lärjungar. Åtminstone sa de så på ett TV-program nyligen (Da Vinci-koden drar det ännu längre).

Hon var ju också den som först blev varse den återuppståndne Jesus, vilket hon meddelade lärjungarna som emellertid först inte trodde henne. Detta har fått fritänkande folk att konkludera att det faktiskt var Maria Magdalena som "uppfann" kristendomen. Ty onekligen var ju mästaren död för det stora flertalet, det var inte många som såg honom återuppstånden, men att Jesus genom sin död blev ännu bättre meducin och därmed en världsreligion är alltså Marias förtjänst (de trögtänkta lärjungarna förstod så småningom).



Denna bild kommer från Tingstäde medeltida kyrka, en del av altartavlan som är från 1700-talet. Titta på lärjungen alldeles till vänster om Jesus - inget skägg och konstig krage på särken.

Begrep dom något på 1700-talet som inte vi begriper? Se för allt i världen Angakoden också.
/text och foto Bernt Enderborg