text bild karta   info, a-ö

Avreitarbacke

Gotland | Hörsne socken | Artiklar | Utskrift | Mobilsida
Avreitarbacke
Avreitarbacke, foto Bernt Enderborg

Den gamla avrättningsplatsen i Hörsne


Det känns på nåt sätt när man går på en avrättningsplats, obehagligt, eller inbillar man sig bara.


Efter Bara mot Vallstena

I nutid är backen söndersprängd och delad av en väg, men på östra sidan ut mot Lina myr finns ännu en del långtidsminnen kvar: en stensättning av något slag, kanske en skeppssättning och en stensättning till. 250 meter åt nordväst finns en kämpgrav, som av någon anledning är delad på mitten av en vall, men före denna husgrund ligger Tjautvät, blott 25 meter från avrättningsbacken, en vattensamling som torkar ut om sommaren - hela väten kanske har varit uttorkad för gott en tid, vet inte, men den ligger i vart fall i en hage som kallas Tjautet eller Tjauthagen. Namnet kan betyda såväl Tjuthagen som ungefär Folkhagen.


Kortet taget från Avreitarbacke, Tjautvät bakom trädridån

Vad tror du? Har missdådarnas tjut ekat i hagen eller har de avrättade tryckts ner i dyn och de halshuggna kropparna lämnats åt väder, vind och hungriga djur, att det ligger stympade folk i väten?


Minnesstenar på Avreitarbacke

Trakterna är rysligt gamla med svenska mått, befolkade sen länge. För många tusen år sen var hela området en ö, liksom senare Hängpellbacke (Vibro backe, en liten km åt sydväst), omgiven av vattenbemängda myrar som Källungemyr i väst och Lina myr i öst, där bl a Dränklunde guppade i vattenytan (senare gravplats). Avrättningsbacken var bland det första som steg upp i nordväst av denna långsmala ö, myrarna var grunda sjöar som tog slut i söder vid den sentida offerkullen: Baraberget. Dagens Lina myr får väl på den tiden sägas ha varit en sjö, eller havsvik.

Det finns många stenåldersboplatser strax ovanför havsviken yta, som i dag inte går att se, men det är relativt gott om dem runt viken, t ex den under det anno 1957 borttagna bronsåldersröset, 13 meter i diameter, alldeles vid vägkanten 150 meter söder om backen, och som var i bruk över tusen år och där man bland mycket annat funnit skelettdelar som fått författaren att fundera på människooffer i undersökningsrapporten, också småbarnsskelett.



Är det sant det här


På en sida med utdrag från Domboken kan du läsa bl a om pigan från Hörsnö som avrättades 1607 för barnamord. Det står: "Barnamord: Pigan Birgitta Februari eller mars Avrättad. Troligtvis Avrättarbacke i Bara. Bodde i Hörsne".

Ortnamnet "Hörsnö" torde vara samma ort som dagens "Hörsne", vilket nog kommer av hästön, eller nåt åt det hållet: "Hors" och "ö"; det finns andra ortnamn på "Hors" på Gotland, som betyder häst.

Barnamord är en återkommande rubrik i domboken. Nu för tiden tar vi ju hänsyn vid straffberäkningen om kvinnan var i barnpsykos och annat sånt, avrättar inte nån, men det gjorde man inte på det omänskligt religiösa 1600-talet. Det togs ingen som helst hänsyn till om hon hade våldtagits, utnyttjats, inte kunde försörja barnet, utstötts osv. utan prästerna läste noga utvald smörja och huvudet höggs av.

Avreitarbacke är inget utflyktsmål och det är obehagligt att gå där. Det borde spöka mellan röset och backen så att folk lär sig, allra helst i nutid då oändliga mängder hat uttrycks helt offentligt på sociala medier, t ex mot flyktingar, och det gapas om hårdare tag, hårdare straff osv. Hur sånt där kan få fortgå övergår min förståelse.

- Kan du ge livet åter till nån? Tänk om det var din syrra.
/text och foto Bernt Enderborg