
Igelkotten är Gotlands landskapsdjur, även om det på den gotländska flaggan vajar en vädur mot bakgrund i en eller annan färg - röd eller blå, alltid bråkar de två. De kallas pinnsvin på Gotland, fast då med gutnisk uttal: pinnsvein (danskar säger förresten pindsvin ungefär som vi, skåningar som är mer danskar än oss säger pinnaso). Vi gutar säger pinnso ibland vi också.
Igelkottarna tillhör en släkt vid människonamn Erinaceus, vars förfäder kan spåras 20-30 miljoner år. Den västeuropeiska, Erinaceus europaeus, är av modernare snitt, 1-2 miljoner år sisådär. Till Sverige tog sig igelkottarna för 10.000 år sedan, då de påstås som allting annat ha promenerat hit från Danmark. I en bok vid namn Vår vän igelkotten, utgiven av föreningen Igelkottens vänner 1991, säger en författare att till Gotland, där det förresten finns flest igelkottar per yta, kom de nog med mänsklig hjälp: "Kanske en stenåldersfamilj tog med sig några djur i sin ekstock när de färdades över haven." (jag skulle vilja se den där författaren segla ekstock till Gotland). Det sägs att varken Syd- eller Nordamerika hyser några igelkottar (rätt åt dem!, de har ju kaktusar i stället säger min dotter), ty igelkottarna dog ut därstädes under pliocenepoken för 12-3 miljoner år sen.
Uråldriga djur
Vill man ge igelkottarna möjlighet att året runt stanna kvar i trädgården, så skall man tänka på det när man räfsar löv och pinnar. Lämna kvar högar i hörnen, komposthögar och sånt, till igelkottarna över vintern, ty de lurar tuppen hela vintern, och, tja, förresten, var inte så noga överhuvudtaget, det kan jag inte tänka mig att man blir gladare av.
"Han och hona gingo merendels tillsammans att föda sig om nättren, och sågos de merendels om aftnarne. De bygga sin bo merendels uti enbuskar, ½ aln från jorden, vilka nästen äro hopsatta av mossa (Hypno) runda och ihåliga, nästan som ett ekorrbo, däruti de sägas merendels hava fyra ungar.
Vi fick ett brev till från Marita. Tänk om hon visste vad jag tycker det är trevligt. Av brevet framgår att igelkottar är smarta. Hon skriver att i år (2004) har hon "fem fullvuxna igelkottar som låter sig väl smaka av vällingen. Den förste kommer vid 14-tiden; han vill försäkra sig om att vara först. Efter att ha ätit en stund börjar han jaga vår hundvalp med ett väsande ljud. Efter en stund tröttnar han och går till vällingskålen, är den tom kommer han till altantrappan och börjar klättra upp för trappstegen. Om ingen har uppmärksammat honom kommer han in i huset, frågar jag honom om han skall ha mer välling kutar han ut och ställer sig vid den tomma vällingskålen."
Jaska Tamminen i Luelå skickade och också ett tips och bifogade lite kunskap: "Vidare är igelkottar vanedjur, de återommer ofta vid samma tid flera kvällar i rad. I matväg kan jag rekommendera Euroshopper hundmat, helst av oxköttsmak. Hundmat med smak av kyckling går inte åt lika fort. Torrfoder för hundar går också hem alldeles förträffligt väl, helst något blötlagd, då de får jobba lite med torrt foder, hårt som det är."
Hon har varit i kontakt med Naturvårdsverket som lät meddela att uppfödning av igelkottar för privatpersoner nyligen genom en lagändring i stort sett omöjliggjorts. Man måste uppfylla många krav och det kommer att kosta omkring 40.000 kr för att få starta en uppfödning av igelkottar. Men det lär finnas möjlighet att vara delaktig i sådana projekt, men härom vet undertecknad ingenting. Vet du någonting så här gärna av dig till webmaster@guteinfo.com.


 Vägbeskrivning från Visby0 /text och foto Bernt Enderborg  | 


Copyright © 2025 Vandra på Gotland.