På en runsten, Torsätrastenen, i Uppland står att läsa: "Skule och Folke låta resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute, då de togo gäld på Gotland."

Runstenen är sannolikt från 1000-talet och påstås kunna vara en vittnesbörd efter avtalet mellan Awair Strabain och Sveakungen (se Fridsavtalet). Stenen säger att några tog "kialt" på Gotland; kialt sägs betyda gäld eller skatt. Men om det handlar om ett enstaka tilltag eller om kialten var något regelbundet framgår inte, så om stenen omvittnar det gutniska påståendet om att gutarna betalade skatt till svearna kan man inte säga något säkert om.

Det finns emellertid en tidigare översättning i Rudbecks anda och den innehåller bl a: "... dräpte sju gutar, då de togo gäld på Gotland".

Och det där kan det spekuleras om. Det finns folk som säger att runstenen innehåller en medveten tvetydighet, ty sändebuden (det förutsätts att det är sveakungens rätt till beskattning av Gotland som stenen handlar om) hade säkert ålagts att uppträda hovsamt och att ett massdråp kanske måste tystas ner av politiska skäl. Emellertid ville man befästa minnet av en sådan bedrift, varför texten är tvetydigt skriven.

Det är förstås någon från Svealand som har spekulerat så där. Nu var det i och för sig inte tillåtet för gutar att ta med sig vapen till Alltinget, där svearna enligt avtal skulle hämta skatten, men att en skock svear skulle kunna komma dit och slå ihjäl folk, uppbära skatt och sen kunna åka hem igen är utslag av livlig fantasi, åtminstone om man läser vad Gutasagan har att säga om det där avtalet.

Här finns en bild på stenen.

/text Bernt Enderborg