Trullhalsar

Trullhalsar är inte för slätkammat folk som sover gott om nätterna. Det ligger i skogarna mellan Anga och Norrlanda, det myllrar av fornlämningar, varefter de otrampade ödemarkerna norrut till Gothem tar vid. Domarringarna står ännu intakta, gravarna är märkligt orörda och det vilar någon slags tyngd över hela området.



Man kan föreställa sig se hur domarna sitter i lodakretsen och begrundar ärvda bud. Verkställighet med svärd och direkt, på gravplatsen är du redan.

Namnet - Trullhalsar - vad betyder det? I hur många av de återstående 350 gravarna har höginnevånaren fått släppa till halsen? Är det en stor avrättningsplats där onda människorna liknats vid troll och där man har huggit av dem jäms vid huvudet? Ligger det hundratals avrättade människor i de staplade högarna? Är det därför man har hittat så många gravklot?

Eller kommer namnet från trollen själva? Är det trollens hallar och långhus som har blivit Trullhalsar i människomun?



- Lägg'n pa leil staini u sätt di pa'n - da slar jag.
- Måst ja sitt pa'n? Armar jär bundne jo.
- Gär vad fanken däu vill.



Trullhalsar är ett gravfält där stenarna står upp ur jorden likt troll med sträckta halsar. Det ligger i tät skogsmark, ensligt beläget 2,5 km från närmsta gård, 500 meter till stranden. Under vendeltid, tiden före vikingatiden, då gravfältet användes låg havsytan ungefär fyra meter högre. Gravfältet anlades vid strandkanten.

Bäcken som rinner ut i Sandviken och våtmarkerna innanför är i dag synliga rester av en skyddad havsvik, som kan ha utnyttjas som hamn. Trullhalsar är kanske ett gravfält till en hamnplats, och därmed en parallell till gravfälten vid fornhamnar från samma tid, som t ex Paviken i Västergarn och Nymans i Fröjel



Trullhalsar omfattar i runda tal 350 gravar i form av rösen, stensättningar och domarringar. En typisk vendeltida gravform är de höga tårtliknande stensättningarna med en kant av noggrant lagda flisplattor. Flera av gravarna har varit prydda med en rund toppsten, s k gravklot. 1933 återställdes ett flertal av gravarna till sitt forna utseende. Området ägs av Föreningen Gotlands Fornvänner.



Det är ett gravfält som i skymningen blir magiskt. Vem vet vad som lever där.

/text och foto Bernt Enderborg