En huvudlös orm - Leviatan

Också sydfasaden på Endre kyrka har liksom t ex kyrkorna i Grötlingbo, Hablingbo, Vänge och Väte skulpturer eller reliefer från en tidigare 1100-talskyrka. Det som syns av denna romanska kyrka i dag är tornets nedre del på västfasaden, resten byggdes om på 1300-talet då man tog tillvara kvaderstenar och annat.



Som du förmodligen redan har sett på bilden ovan håller ormen, eller draken, ett huvud i tassarna. Det kan ju inte gärna vara ärkeängeln Mikael, som gav sig i kamp med den gamle ormen, se sidan om Klädd i solen, ehuru han möjligen får skallen avbiten i Dalhem, se Var har du skallen.

Fabeldjur sägs ofta symbolisera ondska, och vi har gripar, kentaurer och annat jag vet inte vad, stridselefanter, på våra kyrkor. Leviatan, som nämns i rubriken, var ett sjöodjur som Gud besegrade vid skapelsen; ordets gamla betydelse var "vriden, ringlad" men i nutidens hebreiska betyder det val.

Psaltaren 74:13ff säger: "Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror."

Man kan alltså gott fråga sig om inte 1100-talets skulptörer, födda på vikingatiden, har framställt honom med flera huvuden, som en hydra, men att han har förkortats av "Herren med sitt svärd" (Jesaja 27:1), dock har den ringlande ormen lyckats nappa tag i ett av dessa sina huvuden.

- Tja, vad tror du?


Kyrkspiran på Buttle kyrka

Det har uppenbarligen funnits besynnerliga odjur också i Baltiska havet (Östersjön). Ett sådant lekte med en stor klart lysande sten, som han dock tappade och påpassligt folk i Sundre la beslag på, se Karbunkelstenarna. Månne har vi en stor fossil av detta djur, se Midgårdsormen eller Ouroboros.

Om du någon gång skulle råka tro att drakar, ormar och annat sådant bara fanns i fjärran länder och inte har angått förfäderna så har du helt enkelt fel, se gärna Ormgudinnan. När vikingarna knackade in drakar, ormar och annat på sina stenar så kallade de konstuttrycket för Ormalur.

/text och foto Bernt Enderborg