Innan vi försöker beskriva Gutalagens skydd för våldsamma övergrepp av allehanda slag är det nog lämpligt att vi säger nåt om vad som menas med bevisbörda i juridiska sammanhang. Många anser att juridik är rena öken, blott svårligen kan de tänka sig ha tråkigare, men de som säger så har oftast inte den blekaste aning.

Rättssamhället
I ett rättssamhälle lever folk under lagen, som tillkommen på ett visst sätt är allmänt accepterad - se sidan om detta. Det finns myndigheter som försöker se till att lagen efterlevs och överträdelser beivras. Men under medeltiden fanns inget polisväsende, och inte heller något åklagarämbete som hade skyldighet att åtala brott mot lagen. Däremot fanns ett domstolsväsende uppbyggt på ungefär samma sätt som i dag, dock med andra namn. Det hette inte Tingsrätt, Hovrätt, Högsta domstolen utan något som Ting, Settingsting, Tredingsting, Gutnaltinget, men principen tycks vara alldeles densamma, dvs det finns möjlighet att överklaga ett mål till högre ting tills en högsta instans slutligt avgör det hela.

På medeltiden, och kanske tidigare, var Gotlands högsta domstol, Gutnaltinget, inte endast högsta rättsliga instans utan också högsta politiska instans, dvs domarna i Gutnaltinget kunde faktiskt ändra lagen och skapa nya lagar. Sånt är tvärförbjudet i Sverige i dag.

Bevisbördan
Vanligen går bevisbördan ut på att det är den som påstår något som måste bevisa detta. Antag att en åklagare låter haffa dig och påstår att du har slagit ihjäl någon, köpt stulet gods eller något annat allmänt brott. Då är det alltså åklagaren som måste bevisa att du har begått detta brott, annars får tinget inte förklara dig skyldig.

Omvänd bevisbörda anses särdeles fiffigt av somliga. En sådan innebär att det är den varom något har påståtts som måste bevisa att det inte är sant. I ovannämnda fall är det alltså du som måste bevisa att du inte har slagit ihjäl någon, köpt stulet gods osv. Det kan vara besvärligt.

Omvänd bevisbörda brukar det resoneras om i särskilda fall, t ex om folk är så elaka att de inte vill betala den skatt som samhället rånar medborgarna på - små lortar som grisatrynen - eller att kvinnor blir utsatta för våld.

Antag att en kvinna blir våldtagen. Förutom att det måste vara en skräckupplevelse att möta gärningsmannen i rättegången så har hon i princip att via åklagaren bevisa att hon har blivit våldtagen. Det är en svår uppgift.

Fri bevisvärdering
Nuförtin får man använda vilka bevismedel som helst, utom sådana som förbjuds i lag, t ex tortyr och olaglig telefonavlyssning. Domstolen har att värdera dessa bevis som de finner gott, och oftast görs en sorts övergripande bevisvärdering där man väger samman allt som har förekommit i målet - det gäller i alla fall utom i mordet av Olof Palme.

På medeltiden kunde man uppnå fullt bevis genom användande av ett antal män som intygade/svor på att det förhöll sig på ett visst sätt. Det kan man inte längre, vilket dock inte gällde män i vårdnadstvister för ett tag sen eftersom många av dem tycks ha varit pedofiler.

Så, det får räcka med detta om bevisbörda. Det har skrivits hela bibliotek om sånt, ovanstående är bara avsedd som en liten inledning i det hela.