Digerdöden - straffet från ovan

I korgolvet i Lärbro kyrka återfinns en gravhäll av kalksten som återanvänts ty på 1600-talet knackades det med majuskler in ett meddelande om att Margareta Poffuelsdaatter, kyrkoherderns dotter, blev nerlagd 1620. Kyrkoherden önskar henne en ärofull uppståndelse och säger bl a: "Den som väl lever, dör aldrig illa".

Skickligt folk har emellertid lyckats tyda de tidigare runorna. Rundatabasen som kallar gravstenen G 293 M säger att det står:

"Guð náði Hegvarðs sál sum ... ... gera fim þúsund ár ok einu á[ri] minna en tvau hundra[ð á]r váru af Adami ok ti[l G]uðs byrð, eitt þúsund ár ok þrjú hundr[a]ð ár ok fimtigi ár var af Guðs byrð ok til digra dauðans. ... ... ... ... ... ..."

Gud nåde Hegvards själ som... Och vidare sägs att det har gått 5.199 år från Adams till Jesu födelse, och 1.350 från Jesu födelse till digra döden.

På grund av stenens skador går det inte att bestämma när Hegvard gravlades men digerdöden nämns, och det värsta året för denna massdöd på Gotlands sägs vara 1350, varför sakkunskapen menar att Hegvard dog av denna farsot.

Slutet var nära

Förutom att det är första gången ordet digerdöden används i Sverige kan man fråga sig varför det räknas år. Den som ristade bör ha uppfattat digerdöden som ett sätt att förgöra människor, som ett straff från ovan. Först hade Gud skapat folk genom Adam, sen hade han skickat Jesus för att få fason på det hela men när det visade sig att de inte hade några öron så var det dags (Jesus sa så: "den som har öron han höre").

En och annan på medeltiden antog uppenbarligen att digerdöden var början på slutet. Kanske den svarta hästen från Uppenbarelseboken 6:8 som tillsammans med den vita, eldröda och gulbleka (se Hogrän) nu var kommen: "De fick makt över en fjärdedel av jorden, till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden."

- På medeltiden hade människans historia ett slut, och som närmade sig...

Spekulationer om årtalet 1350

Om vi antar att Hegvard dog elva år senare än 1350 blir, så att säga, antagandet om historiens slut ännu mera sannolikt. Ty 1361 slaktade Valdemar Atterdag en stor del av Gotlands befolkning, se 1361 i Mästerby och Massgravar på Solens berg, och att årtalet 1350 nämns i runorna beror kanhända på att det var genom digerdöden som de yttersta tiderna hade tagit sin början. Först digerdöden, 1/3 av folket, sen Atterdag, flera tusen män mördade - allt pekade i en riktning: tidens ände.

---

Något helt annat

Av någon outgrundlig anledning använder inte skolan detta som åskådningsmaterial, ty mera konkret än så blir väl inte såväl runor som digerdöden och medeltida tankar om tidsåldrar. Vet man också om att det ligger fångar från Bergen-Belsen och Auschwitz ute på kyrkogåden så blir det hela ännu mera obegripligt. Och råkar man också känna till att några hundra meter på vägen norrut efter kyrkan går en väg till Hellvi där man strax ser ett stort bronsåldersröse, skeppssättningar lite längre fram, och att heden på andra sidan vägen kallas Laikarhaid, där sägnerna säger att Olof den helige slog gutarna och kristnade dem (det är inte sant) samt att Olofs knä- och handavtryck finns på Sangelstenen och att det därtill ligger kämpgravar på platsen så förefaller det mer än underligt att detta inte nyttjas av skolan för att väcka liv i barnens intresse för historia (det finns faktiskt en övertäck hällristning i trakterna också, du vet en sån där med spännande streckgubbar, skepp och sånt, som det finns tusentals av på fastlandet). Nu glömde jag nästan bort att gutarna från norra Gotland slog själve Birger Magnusson, en av sönerna till Magnus Ladulås, i environgerna 1313.

Eftersom skolan inte kommer att lära barnen detta så får jag återigen uppmana alla föräldrar att visa dem: det finns intresseväckare och konkret material i Lärbro kyrka! Tornet bredvid kyrkan är förresten från vikingatiden. Runstenen ovan ligger under mattan i koret. Och vill du ha något spökeri att berätta för barnen i Lärbro, så visa dem Takstainarns grav vid korportalen.

Nutida vetenskap säger att universum är 13,82 miljarder år, se Dagens Nyheter. Solen antas vara omkring 4,6 miljarder år gammal, så ock jorden (Wikipedia), och människoliknande figurer har funnits över 1,6 miljoner år. Emellertid är solen medelålders, dess livslängd är tolv miljarder år, så under de närmaste fem miljarder åren händer förmodligen inget drastiskt med dess ljus. Men ta det lugnt, mänskligheten har säkert lyckats förgöra sig själva långt innan dess.

/text och foto Bernt Enderborg