Eldkvarn på Warfsholm 2004

När kvällen börjar göra gemensam sak med horisonten påar Marie Eldkvarn, som strax drar igång sin egen stämma och ansluter sig nästan som en naturkraft till kvällen och den sammansmältande horisonten. De passar där, Eldkvarn, Sveriges bästa band, ty Warsholm måste vara en av jordens vackraste scener.

Barnfamiljer sitter långt bak på gräsmattan med sina evinnerliga Brassestolar, burkar och pryttlar, en och annan unge leker vid strandkanten, Peder serverar vad det nu var han hade grillat under dagen, några lamm kanske, och en omåttligt söt flicka står med egen bar en bit från huvudbaren och säljer öl till de som vill närmare scenen.

Eldkvarn spelar. De låter sitt sound bortom treackordslåtar och parrimmande strofer lägga sig som bomull kring hjärtat. Molnen skingrar sig lite grann, månstrimman på havet, Eldkvarn inleder med varm musik.

Somliga stunder är det riktigt skönt att finnas till.


Det är svårt att säga något om Eldkvarn. De spelar inte högst, de har inte flest kvasifilosofiska fiskelåtar, de spelas inte oavbrutet på kommersiella radiokanaler och det är ingen på TV som säger att de är störst.

- Men de är bäst!

Basist, klaviatur och trummor bjuder på allt från softness till det där rocksuget, det där som känns i magen som ett undertryck. Gitarristen låter tonerna dansa fram som älvor över ängarna eller så sätter han ner klackarna som en kpist. Plura tvinnar med sin sång in texterna i sin rätta miljö och tillsammans blir det ett och helt.

Rock, pop, visor, jag vet inte - Eldkvarn bara, bara Eldkvarn.


Det var turister, gutar, stadsbor och kommunala tjänstemän som hade tagit sig till Warfsholm för att njuta en stund. Ute på ena kanten träffade jag Jimmy och hans familj. Hemma i hans hyllor finns allting av Eldkvarn, från vinyl till samlings-CD. Gitarristen slängde ifrån sig ett plektrum som Jimmys dotter lyckades snappa åt sig, så snart kan du åka hem till honom och få se ett inramat plektrum.

Folk njöt i fulla drag. Ett gäng entusiaster dansade framme vid scenen, ute i badviken tog ett gäng ungar ett kvällsdopp, några segel drog stillsamt förbi utanför det gamla sjörövarnästen på Vivesholm och inne i hamnen kluckade gästande båtar i knusende ro.

Warfsholm är förunderligt vackert.


Eldkvarn lägger ner sin själ i sitt arbete. Och med den här bilden kan Plura skicka sig själv som vykort om han vill, om han klickar på Vykort på menyraden.


Förutom en liten stilstudie på gitarristen så ser du trummisens grabb, särskilt inbjuden för att spela bl a tamburin. Det gjorde han alldeles utomordentligt.

Eldkvarn är ett skönt band, Warfsholm är ett skönt ställe och eftersom de brukar spela där varje år, hoppeligen också nästa år, så är det min rekommendation att du åker dit och får dig lite musik till livs.

Guteinfo applåderar stående!

/text och foto Bernt Enderborg