Ardre kastal

Strax väster om Ardre kyrka, bei körkräum på gångavstånd, finns grundmurarna, 15x14 meter, kvar efter en kastal, kullen är någon meter hög.



Vill du se en guide till besöksvärda kastaler på Gotland så finns en sådan här.



Det finns otydligheter om hur kastalerna har använts, men de förefaller ha brukats till mycket, inte bara försvar utan också som lager och prästbostad, se främst Kräklingbo kastal men också Lau dito.

Några tankar och mått

Här skall vi redogöra för avstånd till andra borgar och fundera lite eftersom Gotland inte blev intaget förrän 1361 av Valdemar Atterdag. Alla mått utgår från kastalen.

Fågelvägen är det ungefär en mil söderut till fornborgen Walbierg i Lau med havsutsikt över Lausviken, det är sex km till Burgen i Ljugarn, havsutsikt, det är ungefär 4 km nordväst till Herrgårdsklint, och också från denna fornborg kan man spana över havet.

En försvarborg, Kaupungs slott, ligger bara strax över 2 km från kastalen, och till borgen som är avsedd att skydda hela Gotlands befolkning, Tors borg, havsutsikt, är det fågelvägen ungefär 3,5 km.

Etersom det står i Gutalagen att envar var skyldig att sitta vakt, se också Allmän värnplikt sen vikingatiden, så finns det inte ens en sportslig chans för någon att komma oanmäld österifrån. Kom någon kom från havet eller längs kusten så visste gutarna såväl varifrån och hur många de var innan de steg iland (att sådan spaning verkligen har skett kan du förvissa dig om på Herrgårdsklint, som är väldigt besökansvärd).

Gotland blev som sagt inte intaget förrän 1361 och de flesta vikingatida skatterna, 80% av alla i hela Sverige, har man hittat under golvplankorna i husen. Och ifall du råkar tycka att kastalernas antal, 10-15 stycken, är litet så har du kanhända inte läst sidan om Medeltidens försvarsverk.

När du besöker kastalen i Ardre, eller någon annan, så vet att den ingår i ett större sammanhang. Gutarna hade ett utomordentligt försvar, som höll stånd ända tills krut och kanoner kom och antal soldater inte längre var det viktigaste.

/text och foto Bernt Enderborg