Louise Hoffsten på Warfsholm 2003

Den 6 juli 2003 var jag på Warfsholm och njöt av Louise Hoffsten. Hon spelade blues och visor tillsammans med Anders Englund.

Warfsholm har en utomhusscen som badar solnedgång när artister stampar igång artilleriet. Hon ser rätt liten ut i början, Louise, men växer och fyller snart hela scen. Hur kan hon vara så varm den där lilla spetan?

Många besökare, liksom jag, är redan frälsta. Sören sitter där, kanske har han rymt från sin fru en stund, långt fram sitter Uno, gungar takt och ler med hela ansiktet, och strategiskt placerad i mitten står en av Gotlands stora guider och ser belåten ut. Den vackra kvällen låter solen dala ner bakom siluetten av Vivesholm, några svanar, några kanoter, några flickor som badar, Henrik med bror och minst 500 till. Ägarinnan springer fram och tillbaka - hon vill lyssna men plikter. Micke, Lena och Marie sitter tillsammans och ler som solstrålar. Louise och Anders spelar. Jag tror jag älskar den där flickan.


Jag går runt bland folk, hejar här och där, Sten som jag inte har sett på länge stannar till för en pratstund - 850 kr för att stämma pianot, fine - kvällen är nära och varm.

Louise spelar några ovanliga, några populära, några visor och låter sin bluesdiskant dra över till brösttoner. Det finns säkert facktermer för sånt där, men facktermer ger jag å andra sidan inte mycket för. Klassificering = en för ändamålet uppställd och missbrukad terminologi.

Louise sjunger, jag gillar det. Jag gillar alltid Louise.


- Åh, det var helbra. Warfsholm är vackert. Underbar kväll. Louise Hoffsten är super. Allting var nära, jag var med, jag satt en stund hos Marie och visste inte vad jag skulle säga. Louise berättade om någon utbildning hon hade gått på där hon skulle hitta sig själv i naturen eller nåt sånt, hon skulle bli utvald i skogen på nåt sätt och väntade på att skogens konung skulle välja henne men blev i stället biten av en mygga. Jag vet inte. Sånt. Det är svårt att beskriva. Jag gillar Lousie Hoffsten, jag gillar Warfsholm, jag gillar solnedgången. Hon spelade bra, Anders Englund kompade, och Louise hade med sig en hel radda munspel som hängde i nåt fordral framme vid micken. Jag såg sju svanar segla under Vivesholm i solnedgång, jag såg svenskar som kastade varpa borta vid badstranden, jag såg att ÖveralltPeder var där, säkert hade han grillat nåt, det luktade hav, det var varmt, fast lite kyligare längre fram åt kvällen.

Louise är bra! Warfsholm är bra!

/text och foto Bernt Enderborg