Engelska kyrkogården

På stenen på bilden ovan står ett poem av Donald Forsberg, se längst ner på sidan.

Krimkriget som 1853-56 utkämpades mellan å ena sidan Ryssland och å andra sidan Turkiet med allierade Frankrike, England och Sardinien har faktiskt lämnat spår efter sig på Fårö på Gotland.

Det är väl kanske inte så där dramatiska spår men påminner om bedrövelser som krig ofta drar med sig - sjukdomar och elände. Men det kunde i och för sig ha blivit förskräckliga spår, ty kriget fördes ju inte endast på Krim, där striderna var som värst kring Sevastopol (det finns en brevbok om det där), utan också i Mindre Asien och utmed Östersjöns kuster.

Fårösund utgjorde nämligen bas för en fransk/engelsk flottenhet, och ett fältsjukhus fanns på den sydöstra delen av Fårö, och det är där som det återfinns gravar efter ett antal engelsmän.



Här är engelsmännens sista vilorum på ett foto taget från havet - ett 20-tal engelska örlogsmän som dog i kolera 1854 tillbringar evigheten just där på Fårö. Det finns god anledning för oss att hedra dessa män, ty genom dem slapp vi svenskar förmodligen en hel radda otrevliga saker.

Fred i Krimkriget slöts i Paris 1856, där vi särskilt nämner att ryssarna förbjöds att återigen befästa de Åländska öarna; för övrigt fick ryssarna på tafsen ordentligt. Men Krimkriget hade redan tidigare inverkat rejält på den svensk/norska utrikespolitiken. 1855 slöt sig nämligen Sverige-Norge till västmakterna och övergav därigenom den år 1812 knutna intima förbindelsen med Ryssland.

Det är bl a männen som vilar i graven på bilden ovan som vi har att tacka för att ryssen inte hade bitit sig fast i Östersjön då 1900-talet kastade sig över folk med revolution och nackskott.



Det står också ett utomordentligt vackert lambgift alldeles vid Engelska kyrkogården på Fårö.

Min fru, mina barn och jag satt oss en liten stund i lä vid giftet, drack kaffe och ägnade de stackars engelsmännen långt från fosterlandet en tanke. Som vanligt föreläser jag för barnen då vi är på utflykt, ty barnen får antagligen lära sig något om Krimkriget i skolan men att de kan åka till Fårö och kika på lämningar kommer de inte att få reda på.

Så gott som all historia om Gotland undertrycks nämligen i skolan till förmån för dravel om Gustav Vasa, 1500-talets Stalin, ärtsoppa och liknande (Gotland var inte ens svenskt då, och Kristian den gode, gutarnas kung vid tiden ifråga, kallas som alla vet Kristian tyrann i Sverige).

Kortet är taget i mitten av Oktober 2002. Det är rätt skönt på Gotland.


Vänder man näsan rätt ut mot havet så ser man bara vatten. Närmsta land är Lettland, 12-13 mil österut. Det går att komma någon kilometer österut till i Sverige, ute på Avanäset eller så, men sen får Du allt simma om Du inte sitter i en båt.

"Så blås sommarvind dina dofter lätt
Över böljande viddernas grus
Och blås värme över morgonens daggvåta äng
Det ger hopp i en tröstlös själ
När som tvivlande tankar gror
Att så plötsligt få vara liten då allting känns stort"

- Tröstens strand 1993, Donald Forsberg

/text och foto Bernt Enderborg