Får Du inte se

Vi skall ta med några bilder på skeppssättningar som återfinns ute i skogen, långt från väg och stig.

Du kommer inte att få reda på var de finns, hur man hittar dit eller så, men däremot att de finns. Och det är just det som är poängen.

Många som besöker Gotland blir säkert imponerade av de vanliga besöksmålen, de välkända skeppssättningarna osv, men sånt beskriver inte den oerhörda rikedom som man har hittat från det forntida Gotland.

Det rör sig om sådana mängder att man utan vidare kan påstå att så gott som samtliga kulturinfluenser till det som i dag kallas Sverige har kommit från Gotland. Det gäller bronsålder, vendeltid, järnålder, vikingatid och medeltid.

I skogarna återfinns tusentals fornlämningar plundrade såväl som outgrävda, tonvis, och hundratals arkeologer skulle ha jobb i många många år för att undersöka allt. Och det är det bara att knalla ut i skogen och förvissa sig om.


Många gutar (gotlänningar) vet faktiskt inte vilket fantastiskt ställe de bor på. De är matade med samma turistbroschyr sen 50-talet (ringmuren), skolan låter inte meddela några kunskaper förutom rappakaljor om skidfärder i Dalarna och annat storsvenskt, museerna har fullt jobb med att citera isländska skrifter från medeltiden och alltför sällan finner folk anledning att själva studera sin historia.

Vi har ett eget språk, vi har en egen bibel, vi har unika bildstenar, vi var först med att använda runor och vi har mera vikingatida skatter än hela övriga norden tillsammans.

Romarna kände till oss strax efter Kristi födelse, Goterna kom från en ö som låg rakt ut från floden Visla i Polen och var tre dagsresor lång och Ansgar säger att Birka är gutarnas stad mitt i Svearna land.

Gotland rockar fett!


Det ligger faktiskt en liten flotta orörd där ute i skogen. På rad seglande norr- eller söderut.

Det kan tyckas konstigt att jag säger mitt ute i skogen, så är det i dag, men knappt 100 meter därifrån går en uråldrig väg tvärs genom skogen, fortsätter stensatt ut över en myr och försvinner upp på Litorinavallen.

Vissa partier av ovannämnda väg känns så levande att man nästan förväntar sig att få se någon figur i skinnkläder och med svärdet vid sidan. Man passerar rader med gravar, skeppssättningar, rösen och bosättningar, helt fantastiskt. Det är skada att det finns så många som går och blundar ute i skogen.


Den här stenen har förmodligen stått i en skeppssättning, men det kan också vara en bautastain som markerar en grav, ty strax bredvid stenen återfinns mängder med stensatta gravar och ringar i marken.

Gravfältet återfinns i skogarnas djup.

/text och foto Bernt Enderborg