Hoburgsgubben - sagan

Hoburgsgubben var ett trevligt gammalt troll som höll grannsämja och aldrig var till större besvär.

En smålänning (Pehr Göran Persson) berättade en gång att Hoburgsgubben inte var gute utan smålänning, som hade bott i Pukebergshålan i Pukberget i Lofta socken i Småland. Men därstädes hölls han uppskrämd av trenne saker: Lofta bjällror, Kåfve källa och Nårse hund, varför han flyttade till Gotland.

En gång för länge sen hade en bonde i närheten av Hoburgsgubbens tillhåll blivit berikad med ytterligare ett barn och fann sig sålunda nödsakad att bjuda Hoburgsgubben till fadders, men vad bjuder man väl honom och vad kan rimligen mätta en sådan. Dessbättre hade bonden en slug dräng, som bad att få gå och bjuda in gubben och som efter erhållet tillstånd tog med sig en säck och gick och bultade på.

- Vem är det som bultar på mitt berg?

- Det är jag.

- Vad är det för en jag?

- Jag kommer från bonden strax bredvid och ber om lite fisk.

- Vad skall han med det just nu?

- Jo, jag är ute och bjuder till fadders, för mor har fått ett litet barn. Och därför kommer jag nu och bjuder er till fadders.

- Nå, i 700 år har jag bott här i berget men aldrig har sådan heder skett mig förr - stor heder, stor tack. Men vilka fler är bjudna?

- Vår Herre Kristus.

- Hm, vilka fler då?

- Sankte Per.

- Åhå, han är en hatare av min släkt, men jag vill i alla fall komma - vilka fler då?

- Sankt Mickel.

- Bevare mig, men jag vill söka komma ändå. Men vem skall bära barnet?

- Det skall Sankt Gertrud göra.

- Skall hon det. Nå, är det inte fler bjudna?

- Jo, minsann, jag hade så när glömt en, som är trumslagare, tror jag (trumslagaren är = asaguden Tor).

- Nej, nej, hälsa då din husbonde att jag inte kan komma, för han är vår Herres trumslagare; jag känner honom. När jag en gång var ute kastade han trumpinnen efter mig och slog därmed av lårbenet på mig. Nej, hälsa och tacka men jag tror inte att jag kan komma.

När drängen så sett till att Hoburgsgubben inte kom till kalaset lyckades han i alla fall få denne att skänka en faddergåva bestående av trenne skopor silverpenningar och guldmynt.

- Använd huvudet! Vi har alla fått varsitt.


Foto Björn Pettersson

Här är Hoburgsgubbens hemtrakter på en flygbild. Själva gubben är Gotlands kändaste rauk som besöks av många årligen.

/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse