Öja kyrka

Öja kyrka är en magnifik skapelse, en av Gotlands största och märkligaste, byggd i etapper: koret med inbyggd absid från 1200-talets början, långhuset också 1200-tal, tornet 1300-talets mitt och sakristian 1800-tal.

Talrika kalkmålningar från 1400-talet och även ornamentala från 1200-talet. Passionen dekorerar långhus och kor, men det finns också märkligare saker, nämligen bilder från slutet av 1400-talet av den s.k. Stockholmsskolan, vars främste namn är den välkände Albertus Pictor (Albert Målare); de enda av denna skola på Gotland.

Det berömda Öjakrucifixet från 1200-talet, Öjamadonnan (till vänster) och Johannes är kopior från 1951 av Bertil Nyström; madonnaorginalet är ivägburet eftersom några mängder konstverk från Visby inte existerar.


Långhuset södra portal är mäktig och ett fantastisk arbete men inte särskilt utsmyckat med skulpturer. Den krönte finns dock. Det finns i alla fall en del intressanta målningar inuti kyrkan, som t ex Bjäru, Öjamannen, S:ta Barbara och Vänd på steken.



Annorlunda förhåller det sig med tornets norra portal (det är ett stort torn). Där förutom Kristus, Maria, Johannes och Djävulen huserar visar figuren på bilden ovan, som sägs föreställa den helige Eligius, guldsmedernas skyddshelgon och biskop av Noyon (en stad i Frankrike) på 600-talet.





En annan sak som ser lite märklig ut är sockeln på södersidan ty det ser ut som om stenarna kommer från en annan eller tidigare kyrka. Kanske är det så, i vart fall är det vanligt på Gotland att då man övergick från romansk till gotisk byggnadsstil så rev man somligt av den gamla kyrkan och infogade byggnadsmaterialet lite hur som helst, se t ex Grötlingbo, Sanda, Vänge och Väte kyrkor. Och som synes så är det ju rundbågar på sockelstenarna till skillnad från det gigantiska gotiska tornet som sträcker sig så högt att det i långliga tider varit ett märke för sjöfarare.

Och när du ändå är i trakterna så missa inte kastalen som står alldeles efter kyrkan på väg mot Fide. Och fortsätter du lite längre fram längs vägen så står där ett par medeltida gårdsstolpar på höger hand.

Öja kyrka är väl värd att besöka. Ett skönt änge för fikakorg finns alldeles i anslutning till parkeringen vid kyrkan och några gamla, stora gravstenar med munklatin står också uppställda alldeles där. Som kuriosa kan vi nämna att i folkmun kallas kyrkan "Gra gasi" (grå gåsen), alldeles som Islands medeltida lagbok.

/text och foto Bernt Enderborg