En ring att sämja dem...

Varför inte vigelsringar av vikingatida snitt? Prata med Guldsmedjan så ordnas den saken (köp också något tjusigt att ge henne när Du friar).

Dick's Guld & Silver alldeles utanför Österport har också grejer, liksom Wisby Guldsmedsbolag, som har specialiserat sig på forntida smycken.

I förbigående kan vi tala om att guldsmedjorna förstås är med i Företagskatalogen, varför man kan prata med alla på en gång.

---

Nemo nisi mors (ingen utom döden)
Åtminstone om man gifter sig kyrkligt tar man Gud till vittne, äktenskapet är instiftat i himmelen till och med, och lovar varandra trohet tills döden skiljer oss åt. Johan III hustru, Catharina Jagellonica, höll på den saken. Hon hänvisade nämligen 1563 till sin ring där det stod ingraverat "Nemo nisi mors" när Johan satt inspärrad och man lovade henne frihet och furstligt underhåll om hon ville leva skild från maken.

Men se det ville hon inte alls det, ingen utom döden, och Johan och Catharina vilar faktiskt tillsammans i Uppsala domkyrka än i dag. Vill man vara riktigt romantisk så kan man alltså be guldsmeden rista in de latinska orden i ringen,och sen får man väl hoppas på att maken/makan inte lyckas bli inspärrad någonstans.

Allt är bundet i ringar - alt ir baugum bundit
Det står att allt är bundet i ringar i Gutasagan, som nedtecknades i början av 1200-talet någon gång. Det är Vitastjärna som drömmer och Havde (Tjelvars sorken) som framtolkar det där, vilket står att läsa i 2:a stycket av Gutasagan. Det skulle ju också kunna vara något att gravera in i ringarna - alt ir baugum bundit. Tja... y not.

Men det är inte alltid jag känner mig övertygad om att "alt ir baugum bundit" betyder "allt är bundet i ringar"

Varför ringfingret
En och annan har aldrig någonsin funderat över varför man har ringen just på ringfingret. Det är ju ringfingret, so what? Men slå upp boken Attiska nätter, skriven någon gång mellan 146 och 158 e.Kr. av den pratglade romaren Aulus Gellius. Han säger i bok X, avsnitt 10, att han har läst att grekerna förr hade ringen på fingret närmast lillfingret på vänster hand, och han säger också att romarna i allmänhet bar ringen där (fast han använder konstigt tempus, kanske menar han att det fordom var så). Nåja. I boken Från Egypten av någon Apion har Gellius läst att ringfingrets användning beror på att då man "enligt sin vana i Egypten skar upp och öppnade människokroppen - det som grekerna kallar anatomi - fann man en mycket fin nerv från det fingret jag har talat om; den gick till och slutade vid människans hjärta. Därför verkade det vara klokt att särskilt hedra just det fingret då det hänger samman med och liksom är förenat med högsta befälet, hjärtat."

Läs mer!

/text och foto Bernt Enderborg