Alskog

Lite övergripande om Alskog socken, från norr till söder.

Alskog är en strandsocken på sydöstra Gotland, nästan 40 km² (dubbelt så stort som Solna), som ligger vid och på själva kanten av de stora södra revet, se fjärde bilden på sidan om geologi, och har därför en del förträffliga förutsättningar - allt från skogsbruk och hällmark med stenbrytning till jordbruk och därtill kustliv vid den norra delen av den mäktiga Lausviken.

Geologi

Ovanpå revet i norr finns skog med en nästan kilometerlång fördjupning som kallas Smaulmyrar, det finns sådana vattensamlingar här och där ovanpå revet, men både i öst och väst i norra Alskog sjunker revet - i väst ligger Alstädar, övergiven järnåldersgård gränsande till Garde och i öst finns Visne ängar, en övergiven järnåldersby i tilltalande natur, och 500 meter norr om gränsen återfinns vackra Fjäle ängar med en övergiven järnåldersgård men också medeltida dito.

Mot öster, eller sydöst kanske man får säga, slutar revet med stenbrott vid kanten, se God gardesten, som är ett stenbrott i socknen Garde väster om Alskog men det försätter in i Alskog, som har närmare en halvmil klintkant; revkanten går vidare in i Ardre, Gammelgarn och ändar i Östergarn.

Det finns alltså goda möjligheter att uppleva gotländska hällmarker med sin emellanåt magra och märkvärdiga flora och fauna, t ex kattfötter och Apollofjärilar, och samtidigt förundra sig över alskboars historiska ihärdighet med slägga, yxa och spett vid stenbrott och sojdar (tjärframställning).



Mot öster, sydöst, tar revet slut och landskapet sjunker för att möta Ancylusvallen. På denna platå, får man väl säga, börjar jordbruket på pinnlair (kalkhaltig jord från då istiden malde berget och drog det med sig) och ändar i princip vid den stora landsvägen som går i en båge nordväst genom Alskog från Garde till Ardre, alldeles bredvid kyrkan.



Söder om kyrkan sjunker landskapet igen och Anculycustidens sjöbotten är också jordbruksmark, mera sand och ängslandskap. Efter ett par kilometer österut till dyker sladdar av det stora revet upp, Gålrum med sin bronsålderstida flotta, bronsåldersröse som inte heter Digerrorj och hundratals stensättningar (gravar) fram till Kristi födelse ligger där. Och efter ett par kilometer till finns sköna strandängar med ett rikt fågelliv och slutligen havet utan synbart slut.



Det är badplatsen vid Svajde fiskeläge på bilden, det går att bada men dyk för allt i världen inte. En skön gräsplätt finns att vila knotorna, därtill grillplats.

Befolkning

Befolkningen har på ett par hundra år sjunkit från nästan 500 till strax över 100.

Sevärdheter

De största sevärdheterna är utan vidare Gålrum och den vackra kyrkan med sitt nästan helt unika krucifix, se Viklaugruppen, och stenkonsten av Globus. Dessa båda besöksmål är av internationellt intresse och bör beskådas av envar som har vägarna förbi. Och detsamma gäller förresten den övergivna järnåldersbyn i Visnare.

Riksintressen för kulturmiljövården

Riksantikvarieämbetet säger i beslut RAÄ 1997-08-18 - Områden av riksintresse för kulturmiljövården i Gotlands län enligt 3 kap 6 § miljöbalken:

"Välbevarade byggnadsmiljöer med genuint gotländsk tradition i ett öppet relativt storskaligt odlingslandskap med lång kontinuitet. (Gårdsmiljö, Kvarnmiljö)."

Uttryck för riksintresset

"Rika fornlämningsmiljöer med rösen och skeppssättningar från bronsålder vid Gålrum. Fossil åkermark, husgrunder och stensträngssystem från äldre järnålder, vikingatida boplatser, bildstenar och medeltida kyrka. Storbyggda gårdar i sten från 1700- och 1800-tal. Välbevarade stolpkvarnar."

/text och foto Bernt Enderborg