Horpallen i Hall

I Hall kyrka där ljuset faller in så vackert från öster eftersom man har tagit bort altaruppsatsen, tror jag att det heter, och där den annorlunda predikstolen finns som talar om för oss att kärleken övervinner allt, står också denna lilla pall på bilden ovan.

Jag vet inte säkert att det är denna pall som avses i den roliga historia som Erik Olsson återger i sin bok "Mänskar och pasjasar", ISBN 91-85716-58-8, Uddevalla 1990 (du måste kunna gotländska för att förstå boken), men kanske är det just jämt den.

Kyrkan renoverades i slutet av 1950-talet och klockaren tyckte att man hade satt nummertavlan för högt upp, och talade med den kortväxte arkitekten. Klockar'n berättade senare:

"Här kom en leiten kar, ja han var väl en två pankakar hög, u säggd till mi när jag tald um att nummartavlu sat för haugt upp för mi u sätt upp psalmnumrar pa, att 'ni kan väl stiga upp på pallen som står här bredvid'. Men ja säggd de gar inte, för de jär horpallen u den kleivar ja int upp pa."

- Bihöiva ja yvasätt dei? Behöver jag översätta detta?

Erik säger i boken "att när en kvinna fått barn så betraktades hon som oren av kyrkan", och vid kyrktagning skulle hon därför sitta på pallen. Jag tror inte att det stämmer, men måhända fick kvinnor som dömts för att ha begått hor, dvs varit otrogna eller haft sex före äktenskapet, sitta på horpallen så fint de kunde. Karlar kunde också begå hor.

I alla fall vägrade klockar'n att gå upp på horpallen. Har du inte läst Erik Olssons bok så rekommenderas den härmed fett, särskilt för gotländska ungdomar så att ni kan få reda på vems axlar ni står på.

/text och foto Bernt Enderborg