Lickershamn fornborg

Strax före backen ner till hamnen ligger på höger sida en stor fornborg - 140 X 100 meter - på den klintkant som vetter mot Sveriges fasta land.



Riktigt när och till vad Gotlands fornborgar har använts förefaller oklart. Det sägs att de har använts under järnåldern, dvs någon gång mellan några hundra år före Kristus till vikingatiden. Det är alltså fråga om en förfärande lång tid som folk i trakterna ansett sig behöva en borg strax ovanför hamnen.



Infrån borgen ser muren inte alltid så där imponerande ut, men borgen ligger på en klintkant varför ovälkommet folk stöter på problem. Muren är omkring 140 meter lång, för övrigt finns naturliga klippkanter som näppeligen forceras enkelt.



Här är en bild tagen utifrån borgen, och även om våra gutniska tallar storleksmässigt inte alltid är särskilt mycket att hänga i julgranen så är muren tillräcklig för att stoppa anfall. Det ligger för övrigt ett par fornborgar till på klippkanten norrut varför man kan anta att kuststräckan har varit utsatt en gång i världen; det är mycket arbete att stapla kraftiga stenmurar som är 140 meter långa.

Fornborgen har förmodligen tillsammans med de andra två använts till försvar och bevakning. På sidan om Burgen i Ljugarn på andra sidan Gotland säger vi att denna fornborg förmodligen har ingått i en kedja av sådana längs kusten. Gutalagen som nedtecknades i början av 1200-talet innehåller en bestämmelse om vaktskyldighet: "Vakt skall envar hålla, som är tjugo år gammal. Och han skall hålla sig med vapen och svara för alla utskylder och gälda vaktpenningar i påskveckan."

Allihop, varenda en, var skyldig att vakta. Det bodde ungefär lika många människor på Gotland under vikingatiden som det gör i dag, strax över 50.000. Det borde ha varit svårt att komma till Gotland obemärkt, något som Björn från Aspö blev varse.

Det finns folk som tycker att jag inte skall nämna sånt som det sistnämnda - det är väl inget trevligt att komma hit och bli ihjälslagen - men sån är nu vår historia. I dag slår vi inte ihjäl folk som besöker oss, och inte heller kommer vi att sälja eller äta upp dig.

/text och foto Bernt Enderborg