Judith

Speglarna på kyrkbänkarna i Burs kyrka har målningar från början av 1700-talet på folk från Bibeln; på södersidan karlar, norrsidan kvinnor. En av speglarna visar den vackra änkan Judith, jag tror inte att målningen ovan gör henne rättvisa, hon var skön och smart. Judiths bok finns med i Bibel 2000.

Berättelsen är den att Nebukadnessar, kung över assyrierna i Nineve, till ett krig mot kung Arpakshad på den stora slätten sände bud till många riken, bl a längs Medelhavskusten från Libanon ända ner till till Egypten om att de skulle ansluta sig till hans krigsföretag, men de vägrade. Nebukadnessar lyckats trots detta vinna kriget mot Arpakshad och ville därefter hämnas på de folk som inte hörsammat kallelsen.

Holofernes

Till den ändan gav Nebukadnessar uppdrag åt sin överbefälhavare Holofernes att se till att folk och länder underkastade sig. "Men om man någonstans i ditt område vägrar foga sig skall du inte visa skonsamhet utan utlämna dem till död och plundring." (Judits bok 2:11). Alla underkastade sig utom israeliterna.

Vid staden Baityloua lyckades Holofernes ta de källor i bergen som försåg folket med vatten, varvid Ussia, kungen tror jag, och stadens styresmän småningom beslöt att vänta fem dagar för att se om Gud tänkte hjälpa dem eller överge dem varefter de i så fall frivilligt skulle ge sig som krigsbyte.

Judith

Judith, som var en "mycket vacker och tilldragande kvinna", därtill gudfruktig och rik, och vars karl hade dött av solsting, fick höra talas om styresmännens beslut. Småningom kom hon till tals med dem och sa att så där kan man inte säga, man skall inte med Gud ingå ed på att överlämna staden inom fem dagar såvitt han inte ingriper, och Judith frågar: "Vilka tror ni att ni är, när ni utmanar Gud som ni gjort i dag och inför alla människor sätter er i Guds ställe? Det är Herren, allhärskaren, ni försöker genomskåda, men ni kommer aldrig någonsin att förstå något." Judith läxar upp dem ordentligt men säger också att hon har en plan:

”Hör på mig. Jag skall utföra något som vårt folk kommer att minnas i släktled efter släktled. Ni skall stå vid porten i natt, och jag skall gå ut där med min slavinna. Innan den tidpunkt är inne då ni lovat att överlämna staden till våra fiender skall Herren rädda Israel genom min hand. Men försök inte ta reda på vad jag tänker göra; jag kommer inte att säga er det förrän min plan är genomförd.”

Judith lägger av sorgekläderna, snyggar till sig rejält, alla frissedurer och pruttelutter, och tillsammans med sin slavinna lyckas hon ta sig in i Holofernes läger med motivering att hon var på flykt från sin folk, som kommer att bli krossade, och att hon därtill hade upplysningar.

Judith upprepar ungefärligen vad en annan figur redan sagt till Holofernes, nämligen att han inte rår på judarna och deras Gud, såvitt de inte försyndade sig, något som emellertid var på gång om några dagar påpekade Judith, ty de styrande hade sökt tillstånd i Jerusalem att äta sånt som Gud i sin lag förbjudit dem - och när de väl förbrutit sig mot Gud var det bara att slå dem. Judith hade också lyckats få lov att gå omkring i lägret, till och med utanför, för att be på sitt sätt i väntan på att folk i Baityloua skulle äta förbjuden mat.

Holofernes' fest

"Den fjärde dagen ordnade Holofernes en fest enbart för sin närmaste uppvaktning, utan att inbjuda någon av det högre befälet. Och han sade till eunucken Bagoas, som var hans adjutant: 'Gå och övertala den hebreiska kvinnan som du har hand om att komma hit och äta och dricka med mig. Jag skulle ju bli utskämd om jag släppte en sådan kvinna ifrån mig utan att ha legat med henne; om jag inte förför henne kommer hon att skratta ut mig.'” (Judits bok 12:10 ff).

På grund av detta hade uppvaktningen bråttom från festen men Holofernes lyckas dock supa sig redlös varför han sov när de äntligen var ensamma. Judith högg huvudet av honom, de båda kvinnorna tog med sig detta i en påse och lyckades ta sig tillbaka till Baityloua för att visa upp framgången. Och utan överbefälhavaren Holofernes blev det kaos hos assyrierna varför israeliterna strax vann en härlig seger.

---

Det står förstås en hel hopen mer i denna bok, ovanstående är bara avsett att beskriva Judiths bedrift. Hon dog förresten 105 år gammal utan att någon man hade rört henne, utom den där som dog av solsting. Målningen från 1927 av Franz von Stuck, se Wikipedia, är historiskt felaktig medan Artemisia Gentileschis från 1600-talet är bra mycket bättre, se Wikipedia, ehuru det är två kvinnor som tar huvudet av Holofernes på målningen. Det står det ju inte i Judiths bok, men det antas att det är Artemisia Gentileschis själv med på bilden ty hon blev våldtagen av ett as som hette Tassi, fick bedrövligt liten upprättelse men däremot utstå omänskliga grymheter, se återigen Wikipedia. Synd att Gutalagens regler inte var gällande rätt där Artemisia bodde, se Om kvinna skändas, ty då hade Tassi blivit omhändertagen.

Berättelsen i Judiths bok handlar om en stark kvinna som vet att reda sig, och därför antar lärt folk att det aldrig har inträffat, boken är ansedd som apokryfisk och har varit utrensad ur Bibeln länge men kom tillbaka i upplagan av år 2000 - bra! - medan däremot Paulus' kvinnofientliga smörja har fått stå kvar ograverat.

/text och foto Bernt Enderborg