Närkar raised stain atar

På Rikvide gravfält i socknen När på sydöstra Gotland har man ställt upp en kopia av en berömd bildsten. Här är originalet på bild:



Forskare kallar damen på bilden ormkvinnan och annat sånt, en fruktbarhetsgudinna påstås det.

Bildstenen är från 400-600 efter Kristus och därvarande informationsskylt drar till med att: "Motivet på stenen med Ormkvinnan kan tolkas som en bild av en fruktbarhetsgudinna. Fruktbarhetsgudinnan var central i den tidens religion. Det var innan asatron blev allmän i Norden med sina krigsgudar. Kulten med fruktbarhetsgudinnan var vanlig över stora delen av världen under förhistorisk tid, bland annat på Kreta i Medelhavet."

Några påpekanden på det citerade stycket kan väl vara befogat. Motivet kan tolkas som mycket annat än en fruktbarhetsgudinna, men därmed inte sagt att Vitastjerna inte kan ha varit en sådan. Ett annat påpekande kan vara att det saknas stöd för antagandet att asatron har varit allmän i Norden. Och påståendet att fruktbarhetsgudinnan var central i den tidens religion är rätt häftigt eftersom man inte vet särskilt mycket om den tidens religion på Gotland (se förresten Hur hedrar man en närk). Det där med Kreta som nämndes ovan förstår du bättre om du kikar på den här sidan på Wikipedia, där en annan ormgudinna finns.

Asatron är givetvis allmän i Norden om man tror att de fantastiska isländska sagorna innehåller sanningen, se emellertid något om Asaläran, men det behöver inte ha det ringaste att göra med bildstenen. Det enda vettiga jag kan säga om informationsskylten är att den är ett synnerligen oblygt försök att förringa Gotlands kultur och anpassa den till något strunt som tros ha gällt allmänt. De isländska sagorna nedtecknades på 1200-talet, då Visby stod i sitt flor, och bildstenen är alltså åtminstone 600 år äldre, dvs den restes kanske så mycket som 500 år före Island började befolkas av norrmän överhuvudtaget. Vi kanske slutligen skall nämna att Sofia tror att det är gudinnan Hel på bildstenen, se Hult och högar.

För skoj skull skall jag visa en skulptur som är ungefärligen samtida med de isländska sagorna ehuru det sägs att sagorna går tillbaka på händelser några århundraden.



Här ser du det ena lejonet på den berömda lejonporten i Hablingbo kyrka. Det berömdaste exemplet på lejonport är förstås den i Mykene från cirka 1250 före Kristus (se Wikipedia). Och i enlighet med strävanden att göra all religion i världen till en och densamma, dvs från början dyrkade alla den stora modern tills några otrevliga sällar vandrade ner från bergen och införde en manlig krigsreligion i stället (undertecknads slutsatser från Gotlands Arkiv 2003), så får man väl säga att den norra kyrkporten i Hablingbo är en sentida påminnelse om den lejonreligion som var allomfattande i Grekland årtusendena före Kristus.

- Nej, jag skojar bara. Men jag blir så trött av att Gotlands kultur alltid skall förklaras med något annat. Varför så sker vet jag inte. Kanske beroende på extrem fantasilöshet eller kanske beroende på att Gotland inte kan tillåtas att ha någon egen kultur för att kulturinstitutionerna på Gotland skall få fortsatta statsbidrag.

För att ge dig en liten glimt av Gotlands historia så kan vi säga att gutarna hade kolonier i Estland, Lettland och Polen vid den här tiden, 600-talet e.Kr, och att Boewulf nog var en gute. Vill du veta mer om vår historia så kan du kolla våra historiesidor och årtalshistorien.

Det är nog Havdes hustru du ser på bilden överst, hon som hade en dröm om tre ormar i bröstet vilket maken tolkade till tre söner, se Vitastjernas dröm och originalstenen. Det är förresten en rätt konstigt tolkning av hennes dröm - ormar = söner, såvitt det nu inte fanns någon slags religion där ormar var en positiv symbol i stället för kristendomens gamle orm som ju är den lede själv.

När du nu är i När för att spela golf, käka på Fransan eller nåt, så passa också på att kika på bildstenen. Den är väl värd ett besök - makalöst häftig sten.

/text och foto Bernt Enderborg