Svärdslipningsstenar

"Säga däu svärdsleipningsstainar ein gang till, da sparka ja baini av di din förbannade pissmauro!"

Citatet kommer från Närrevyn som gjorde många bejublade föreställningar på 70-talet och kommer sig därav att det inte finns någon som säkert vet till vad slipskårorna egentligen har använts, varför två på Gotland välkända forskare grälade om den saken. Den ena av hävdade nämligen att slipskårorna hade uppkommit då fornfolken hade utfört något praktiskt - de hade slipat svärd - medan den andra hade kosmologiska teorier.

Översatt till svenska blir citatet förstås: "Säger du svärdslipningsstenar en gång till, så sparkar jag benen av dig din förbannade pissmyra!"

- Gutar kan vara förvånansvärt konkreta.

De finns omkring 3.700 kända sliprännor. De är från stenåldern och har kanske med astronomi att skaffa. Läs vidare så skall vi berätta om något helt fantastiskt.



En gotländsk forskare, Tore Gannholm, säger i sin tänkvärda bok "Gotland - Östersjöns pärla" (ISBN 91-972306-5-0) att det är fråga om astronomiska kalendrar. Han berättar vidare att det finns ungefär 3.700 slipskåror, fördelade ungefär 750 i häll och 840 på lösa block, vanligen granit. Vidare sägs att slipskårorna är en gotländsk företeelse, men att ett mindre antal finns i Skåne och Finland.

På astronomiska institutionen i Uppsala har docent Göran Henriksson liksom många arkeologer daterat slipskårorna till stenåldern.


Sten vid Norrlanda Fornstuga, en sten till finns på denna sida.

I Nationalencyklopedin står att läsa att bofasta, jordbrukande kulturer ofta men på olika sätt skaffat sig något slags monument över vad solen har haft för sig vid olika tidpunkter på året. Men "På Gotland har man huvudsakligen observerat månen i stället för solen. Statistiska undersökningar av de s.k. slipskårornas riktningar har visat att de samordnats över hela ön i en så hög grad att detta varit omöjligt utan astronomiska observationer. Under tiden 3000-2100 före NOLL har man markerat riktningen vid fullmånens uppgång eller nedgång vid betydelsefulla datum. Slipskårorna har slipats bredvid varandra i kronologisk ordning, vanligen med 19 års intervall" (citat från Tore Gannholm, "Gotland - Östersjöns pärla" (ISBN 91-972306-5-0)).



Samtidigt med att egyptierna släpade hop sina pyramider kände gutarna till bl a den metonska 19-årscykeln - tusen år före den grekiske astronomen Hipparkos. Det är fullständigt häpnadsväckande men har mig veterligen aldrig orsakat något större buller i lärda kretsar.

Vi skall dra oss till minnes att de mångomtalade svenska hällristningarna är från sten- och järnåldern (det finns något exemplar på Gotland); hällristningar förekommer förutom i Norden också i de italienska alperna. De anses ha haft en magisk innebörd; i norra skandinavien jaktmagiska djurframställningar medan i sydskandinavien är ristningarna mer schematiska: skepp, vagnar, vapen, hjulbilder, människor, redskap och annat sånt. Om man tror på den kosmologiska teorin om slipskårorna så var gutarna astronomer medan syd- och nordskandinavier ristade magiska bilder.



Ovan ser du emellertid ett problem; stenen finns vid Sanda kyrka. Det finns dem som påstår att slipskåror finns slipna över bilderna på bildstenar som är från 7-800-tal sisådär, och därmed kan slipskårorna inte vara från stenåldern. Och folk verkar bita sig fast i en tidsbestämning, trots att det finns nästan 4.000 slipskåror att begrunda. Det kan inte vara underligt anta att slipskåror har gjorts så länge folk har haft något att slipa, som t ex stenyxor osv (se nedan).

Nu har det emellertid framlagts bevis för att slipskårorna är äldre än bildstenarna, vilket kommer sig av att slipskårorna på bildstenarna alla är avbrutna, slipskårestenarna har helt enkelt slagits sönder, och det finns också bevis för att bildsteneristaren har ristat inuti slipskåror.



Slipskårorna ovan är från Visbjerg i Garde socken på östra Gotland, slipade rätt i hälleberget på en åker nedanför backen som kallas Svärdsgärde.

I förbigående skall jag också passa på nämna att jag har kunskap om att järnåldersfolket på platsen har ägnat sig åt smidesindustri i rätt stor omfattning. I boken om Garde socken står förresten att läsa att man inte vet säkert huruvida det bodde folk på stenåldern i Garde, men det gjorde det.



Vid Grauns klint i Lärbro socken återfinns en av de större samlingarna av sliprännor, ett 40-tal skåror som slipats direkt i kalkhällen, en annan stor samling är den vid Haugriv i Gammelgarn och den största ligger en bit ute i skogen i Buttle (den hittar du inte).

Informationsskylten på platsen redogör korteligen för olika teorier för varifrån och i vilket syfte skårorna skapats. Något svar lämnas inte, utan i stället överlämnas en fråga: Vad tror Du?

Det är sannerligen en intressant fråga. Det är tankeväckande att se dessa fornlämningar och begrunda ett slag vad det rimligen kan vara fråga om. Personligen tror jag att folk har slipat stenyxor i skårorna, men det stod nog inte på skylten.



De här slipskårorna ser Du kanske om Du besöker Digarojr i Garde socken (Du får gå från röset längs en vältrampad stig norrut några hundra meter).

Den här bilden har vi tagit med bara för att Digerrojr är ett fint område om man vill se några skeppssättningar och andra gravar samt ett jättelikt stenröse, gravkummel, vid namn Digerrojr eller Graips röse (det svenska ordet Digerrojr uttalas Digarojr).



Den här stenen som ligger vid Fossilmuseet i Ljugarn på östra Gotland visar hur sliprännorna tar sig ut när man kikar längs med.

Stenblocket är av granit så det kan knappast ha gått på en handvändning att åstadkomma en sådan skåra. Här kan du se hur många svärdslipningsstenar förmodligen har kommit till, se Så gjordes slipskårorna.



Nytillverkade skåror av Erland Laurin i Hejde, se Så gjordes slipskårorna. Det finns en karta om du önskar kika på svärdslipningsstenar.

/text och foto Bernt Enderborg