Det är inte bara fornlämningar och skön natur som gör Gotland till ett annorlunda ställe. Vi är också så lyckligt lottade att vi har hela lagen, Gutalagen, från början av 1200-talet i behåll. De tidigaste handskrifterna är dock från mitten av 1300-talet men av olika skäl, framförallt munkarnas celibat, gör att vi kan datera den som nedskriven åren kring 1220. Det är Sveriges äldsta lagbok, om man nu kan räkna Gotland till Sverige under denna tid.

Gällande rätt - högsta vinsten - ren kultur
Att ha en så tidigt skrift, särskilt en lagbok, är högsta vinsten för dem som gillar kulturhistoria. I förbigående skall vi nämna att alla som vill kan läsa vad Petrus de Dacia skrev om Kristina av Stommeln. Visst, det är lite av filmen Exorcisten i det hela, men samtidigt får envar som läser klart för sig att medeltidens människor var lika intelligenta som vi och hade samma känslor som vi. Vidare hade åtminstone Petrus bättre uttrycksförmåga än de flesta av oss, han skriver bra, och några avsnitt om kärlek brukar sägas tillhöra det vackraste som skrivits inom genren kärleksbrev. Folk var helt enkelt som du och jag på medeltiden, men det är inte samma sak som att de hade exakt samma värderingar, fast det nog är rätt lika.

Nu hoppar vi tillbaka till Gutalagen. Det var nämligen så att Gutalagen är en demokratisk produkt, ingalunda Guda- eller konungagiven. Många, men inte alla, bestämmelser hade gutarna utarbetat och hållit sen fornt; det är ingen tvekan om att Gutalagen sträcker sig långt bakåt i tiden, till vikingar och ättesamhälle.

Rättssamhället Gotland
Första stycket i § 61a stadgar:

"Det är ock överenskommet, att det är lag, som här är skrivet. Detta skola alla män hålla. Om några händelser kunna uppkomma, som ej finnas häri, då skola de avgöras genom domarenas tal. Och de skola svärja, att det är rätt gutarnas lag. Och sedan skall det skrivas här."

Paragrafen är i själva verket grundsatserna för all lagstiftning och därmed det demokratiska rättssamhället. Den som åtminstone har läst någon grundläggande kurs i juridik har säkert kommit i kontakt med några gamla romarcitat. Ett av dem är: nullum crimen sine lege, dvs inget brott utan lag. I ett rättssamhälle kan man inte bli straffad utan att det finns en lag som föreskriver en påföljd för ett visst handlande. Ett annat sätt att säga detta är "Allt är tillåtet som inte är förbjudet". Man brukade ju säga om de gamla kommuniststaterna, för att tala om att de inte var rättsstater, att där gällde det motsatta: Allt som inte är tillåtet är förbjudet.

Gutalagen stadgar emellertid i klartext att det som inte är skrivet i lagen är inte lag, dvs ingen kunde dömas för något om det inte var reglerat i lagen. Och redan detta säger en hel del om det medeltida samhället. Det fanns inga kungar eller furstar som styrde efter eget behag, det finns inga banditgäng som kunde hålla sig med egen lag utan folk kunde, alldeles som du och jag, förlita sig på att samhället styrdes efter stadgad lag och att ingen hade möjlighet att kringgå detta.

Den pigge läsaren ser förstås att det står i lagen att om något inte fanns reglerat i lagen så skulle det avgöras genom rösträkning. Och det måste väl betyda att domarna kunde döma folk till straff utan att det var reglerar, eller?

- Varför tror du det? Däremot är det klart att om något inträffade som inte redan hade reglerats så kunde domarna stifta ny lag för att komma till rätta med detta.

"Alla män skulle hålla detta", dvs den skrivna lagen upprätthölls och garanterades av samtliga medborgare, och det kan ju gärna inte gälla oskrivna lagar i en demokrati.

Se förresten sidan om Ryttaren i Fardhem där jag tar mig till att tolka vad skulpturen kan tänkas ha betytt.