Gullinsalen 14/2-2018

Gullinsalen har en bra scen och är en konsertlokal med max 120 platser. Så gott som varje onsdag händer det något där, Mitt i veckan, mycket musik, också visaftnar där du kan få sjunga med, ta med dig egna visor och instrument, en sorts lågmäld allsång, väldigt trevligt.



Elever från musiklinjen underhöll mellan varven. Killen på bilden öppnade tillställningen med Morning has broken.



Den 14 februari 2018 fördes samtal mellan biskop Sven-Bernhard Fast och P-O Sahlberg, biträdande rektor, mest om biografi, dvs var biskopen var född, växte upp (född i Småland, växte upp i Skåne), yrkesval och lite andra tankar.



Efter en stunds samtal spelade Lars, tror jag att killen heter, ett stycke klassisk musik.



Biskopen hade blivit ombedd att ha med sig någon liten sak som betydde mycket för honom. Han hade med sig en liten ikon på vanligt papper av Tekla - ett helgon inom den ortodoxa och katolska kyrkan och som omvändes av själve aposteln Paulus enligt apokryfa apostlagärningar - som han hade fått av nutida nunnor på den plats i Syrien där Tekla själv var verksam under första århundradet efter Kristus.



Musiklinjens elever framförde en psalm skriven av biskopinnan Eva Nyberg Fast, som också var på plats. Den heter "Vila i mig", men jag är inte säker på att den finns med i den vanliga Psalmboken; den har i alla fall nummer 755. Första versen:

"Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig."



Lite mer samtal, bl a om hur biskopen anträdde sin bana, och han ombads välja ut ett visst ögonblick för hur kan blev kristen. Men han sa i stort sett att det inte fanns något sådant ögonblick utan beskrev i stället ungdomsbrottning med livsfrågor. Han pekade trots detta ut ett visst Jabboks-tillfälle som påverkat honom mycket, nämligen när Bachs Juloratorie framfördes i Helsingborgs domkyrka (för skoj skull kan undertecknad tillägga att Bach ibland kallas den femte evangelisten) och hans tankar rörde det obeskrivliga lidandet i världen - minnesbilder av mördade ungar i Sydamerika - samtidigt som kyrkans krucifix med Jesus på korset på ett annat sätt bearbetar detta, en sorts dubbelexponering som hade fastnat i hans tankar, ett starkt ögonblick.

Musiklinjens elever, de tre ovan, framförde en gånglåt om längtan.



Sisteligen framförde Hanna och Matilda från musiklinjen "What a wonderful world", som inte är skriven av Louis Armstrong men som var den förste att spela in och ge ut stycket. Utomordentligt! Hanna sjunger väldigt bra.

/text och foto Bernt Enderborg