Solnedgången i Klinte

Gistgardi med sina nättorkande upphängningspinnar lyser som bortglömda skelett i en tid då allting tycks drivas av EU-bidrag, lyser som barskrapade revben av folk som har haft fel i hela sitt liv. Ni skulle ha ansökt om bidrag för att bygga en bro till Danmark med fästanordningar för nät!

- Åh, det är inte det...

Jag har ännu inte hittat det exakta stället för Skansarna, någon slags försvarsbyggnad från medeltiden som återfinns i environgerna. Men det gör jag så småningom, om nu nånting finns kvar av dem.

Skansarna kan vara ett fort som revs av Tyska orden då de slängde vitalianerna av Gotland eller senare när de gjorde samma sak med Margaretas unionsarmé. Ibland läser man, allra helst på officiella sajter, att slutet av 1300-talet och nästan hela 1400-talet är sjörövarnas tid på Gotland. Olagliga individer som förstörde all handel och alla framtidsutsikter för Gotland. Men så är det inte. Det fanns inte en enda sjörövare på Gotland som inte var stödd eller hade fått uppdrag av en kung eller pretendent. Jo förresten, en och annan, men inget som kan ha påverkat handeln i någon större utsträckning.

När den bedövande vackra solnedgången nattar sig ner bakom holmarna och foderfabriken står naket ensam och i vägen, faller inte tankarna på de envetna klintegubbar som fortfarande sitter vid sitt fiskeläge och som har gjort så i tid och otid i hela sitt liv. Marken blöder av minnen från stora kungar som mördade och brände allt vad de orkade.

Om man känner till ett och annat är det svårt att koppla av. Allehanda kulturer har lämnat sina ärr på många, många ställen. Den ekonomiska kartan som ritades redan omkring 1930 prickade in 65.000 fornlämningar. Gotland är inte bara stränder, raukar, orkidéer och den ständigt närvarande sjön, det är en av de kulturrikaste markerna i Norden som du kan trampa på. Det är häftigt.

- Välkommen till oss!

/text och foto Bernt Enderborg