När man nu ändå går där

Kyrkan står en bit från stranden på en backe där folk har lämnat spår efter sig sen bronsåldern. Solen värmer långt in på kvällen, vassen låter så där som bara vass gör, rissel och rassel, knivväsande, och strandkantens ljud och dofter väcker nyanser av urtid.

När du ser sånt här, tänker du då på kyrkan mitt i byn. Även om det är en strandsocken så stämmer det inte alls. Varför står den där? Man säger ju att varje kyrka är byggd av en 10-15 gårdar, men här är det lätt att se att det ingalunda var jordbrukarna som bestämde.


Bakom ryggen ser jag en liten vacker stuga stå... Där?

Sanden breder ut sig som en mjuk filt. Kvällsfåglar här och var, en del står med huvudet nere i vattnet och letar efter nåt medan andra drar omkring och oroar sig. Vassen framför stugan är så grön och har mjuk rundning. Det är så snyggt och färgsatt att man bara måste beundra nån.


På andra sidan lägger kusten iväg åt Ekstahållet. Där brukar det vara en del folk, populär del, men här det inte en kotte, utom jag, som bara har kört avsides för att andas med havet en liten stund.


En bild till på kyrkan och den sommarstuga som står nästan mitt i en vikingatida hamn, för det är vad det är. Det är bra att känna till grejer och läsa utmärkta artiklar av Dan Carlsson i Gotländskt Arkiv eller så. Alldeles i environgerna har man hittat massvis av prylar. Vikingarna har sysslat med hantverk, skeppsbyggeri, handel och förmodligen en hel hoper annat. Dom har hittat mycket prylar.

Alldeles nedanför kyrkan står i dag en prästgård. Under den finns murar till en tidigare kyrka än den som står på backen. Ett antal gravar norr om den dolda kyrkan har undersökts - damer som begravts på 1000-talet, med tårna åt öster enligt kristen sed.

Här vid viken, hamnen, stod alltså en kristen kyrka, byggd av vikingar på 1000-talet. Det är märkvärdigt, fast kanske inte med gutniska mått ty gutarna hade ju en kyrka i själva Holmgård (hulmgarþi, Novgorod) varest enligt ett jordfast stenblock en upplänning gick och dog.

Några bilder och lite historia från platsen när jag nu ändå gick där. Makalöst. Kommer du snart?

/text och foto Bernt Enderborg