En ringmursvandring

Några veckor före skolan avslutades anno 2003 hade en fröken i Vänge skola frågat om jag ville guida en skolklass runt ringmuren i Visby - hon hade kikat lite på guteinfo och dragit slutsatsen att jag borde veta ett och annat och därtill går min grabb i klassen. Klart jag vill!

På bilden ovan så vilar Nordergravar i gräsgrönska, vilket anses omåttligt vackert i gräsklipparnas tidevarv, men vi startade rundturen alldeles på motsatt sida, nämligen vid ruinerna av Visborgs slott. Slottet har en dramatisk historia och är en bra utgångspunkt att starta historien om Visby.

Jag började med att berätta om vitalianerna, som oftast kallas sjörövare i svensk historieskrivning, för att tala om att Tyska orden kastade av dem från ön och förmodligen började uppföra slottet. Sen pratade jag om hur gammalt Visby var, när ringmuren började uppföras (muren är omkring 150 år äldre än Visborgs slott) och sen återknöt jag till att Erik av Pommern som övertog slottsbygget i början av 1400-talet).


Ungarna i dagens svenska skola är oftast uppfyllda av svensk historia, varmed jag menar Gustav Vasa, Stockholms blodbad och annat sånt. Just dessa två händelser angår oss gutar (från svensk synpunkt) emellertid mindre än grannens katter eftersom vi tillhörde Danmark till 1645 men i stort sett var självstyrande, fast det är så roliga berättelser att de fastnar i ungarnas tankar. I den svenska historien så är t ex Stockholms blodbad en fasansfull händelse, men med tanke på att det var vår kung (bl a vi gutar var danskar) Kristian II som förkortade ett antal biskopar med armér för att åvägabringa lugn i sitt rike så är det väl inte så där hiskeligt härifrån sett. Hade förresten inte Kristian gjort det så hade förstås Gustav Vasa låtit nacka dem - tänk efter en stund.

Och därför är det roligt att berätta om Erik av Pommern, som ju i svensk historieskrivning oftast är någon sorts sjörövare på Gotland efter att ha blivit avsatt som unionskonung men på riktigt fortsatte han sin konsekventa politik, och som man nog kan säga att Gustav Vasa återupptog 150 år senare (inga handelsmonopol) efter att ha skuldsatt Sverige rejält och tagit makten med tillhjälp av tyska legoknektar.

Karl Knutssons, kung efter Erik av Pommern i Sverige, första åtgärd var att försöka få bort Erik av Pommern från Gotland. En svensk här utrustades, for till Gotland, fick stryk och åkte hem igen. Gotland fortsatte att vara en dansk provins.


Sören Norby (eller Severin Norbi som det står på hans pengar) är en av Nordens största sjöhjältar och har skapat rafflande historia för alla som vill läsa. Han startade som dansk lågadel och slutade sitt liv i kejsar Karls armé som le Capitaine Severin de Norby då han blev skjuten framför murarna vid belägringen av Florens 1530.

Sören Norby har åstadkommit mycket - han var slottsherre i Visborg och länsherre på Gotland, han spöade Gustav Vasa och kastade tillbaka det svenska invasionsförsöket 1524, han intog Blekinge och Skåne för Kristan II:s skull (slutade inte lyckligt och den adelsvänliga bondemördaren Fredrik kunde behålla Danmarks krona), han satt fånge hos den ryske tsaren och han var som sagt kapten i kejsarens armé. Han ligger begravd i ett kloster utanför Florens med en ståtlig latinsk inskription på stenen (den kommer jag att skriva om någon annanstans).

Historien om Sören Norby är mer rafflande än det mesta som återfinns i skolornas läroböcker i svensk historia.


Ringmurens äldsta sadeltorn återfinns en liten bit från Lübeckerbräschen som Du såg på förra sidan och som åstadkoms då lybeckarna brände av Visby 1525, en av de mest upprörande händelserna i Visbys historia (nota bene Visbys historia, inte Gotlands).

Visby stod i stort sett utan försvar, länsherren Sören Norby var slagen i Blekinge och satt och funderade över framtiden. I stället för att fullfölja sitt uppdrag, att krossa Sören Norby, seglade den lybska flottan och intog och till stora delar förstörde Visby, vilket inte bör ha varit svårt eftersom lybeckarna också hade en belägringsarmé på plats söder om ringmuren (kanske fanns delar av den svenska armén också där, men Gustav Vasa hade tidigare givit svenskarna order om att segla hem igen efter att ha fått stryk av Norby).


Vi gick runt muren, jag pekade på olika torn, namngav dem och berättade en liten historia här och där, t ex om Mynthuset till höger på bilden där man kanske präglade gutniska pengar. De gutniska pengarna är förresten Nordens hitintills mest långlivade valuta. Kanske kan de snart inkommande europeiska slantarna slå gutarna om ett antal hundra år.

När vi gick förbi Jungfrutornet kunde klassfröken inte låta bli att berätta om den inmurade jungfrun, som aldrig funnits och som är ett sorts sägenförsök att bortförklara Visbys korkskallighet 1361 då danskarna krossade den mäktiga gutniska republiken och träffade ett avtal med Visby, där borgarna hade stått på ringmuren och sett på medan republikens norra armé smulades sönder och samman.

Det är rafflande historia att gå runt ringmuren. Vikingar, sjörövare, riddare, undersköna Cecilia, sjöhjältar och annat sånt. Och hela tiden står muren som historisk fond och skapar stämning så att det räcker och blir över.

Ringmuren är en läcker mur men ingalunda den läckraste muren på Gotland för den står och skyddar södra delen av själve Tors borg i Kräklingbo. Det är vad jag kallar historiskt intressant mur det, 1.000 år äldre än ringmuren därtill.

Mer om ringmuren hittar Du på sidorna om Världsarvet Visby.

/text och foto Bernt Enderborg