Gnisvärd

Liten och grund fiskehamn på västra Gotland. 2 gästplatser med 1,5 meters djup. Fiskeläget ligger norr om den långa buktande sandiga toftastranden.

Lite annat
Många säger i dag Gnisvärd där man tydlig hör "värd" i ordets avslutning, Gnis-värd liksom. Det låter gästvänligt och bra, men vad kan en gnis vara för nåt? Kan man rida till Panis på en sån?

Strelow, guten som skrev en Gotländsk krönika 1633, vet ingenting om gnisar utan berättar att när den gutniske hövdingen Vambling anno mundi 2390 (från världens skapelse) blev dödsjuk sammankallade han på sotsängen sina sju söner och överantvardade befallningen till sonen Habling som uti mod, råd, styrka, förstånd var duglig och skicklig. Under honom tillväxte gutarnas gods och rikedom, de blev många och mäktiga, så att de med omliggande grannar drev en stor handel.

Detta sakernas tillstånd förargade dock storligen närboende tyskar, som därför började plundra och röva i Östersjön och till och med intog två öar i de gutniska farvattnen, Stora och Lilla Karlsö.

Gierre från Sjonhem och Bogke utrustade sina skepp, snäckor och folk, och överlämnade dessa till sin broder Hangvar samt gjorde honom till hövding och herre. Med 18 skepp seglade de ut från Bogeviken, överföll sjörövarna och höll vid ovannämnda öar ett slag ("it hart slact sammen", skriver Strelow). Sjörövarna, 80 skepp starka, blev så småningom nedlagda och deras skepp brändes upp, ty Hangvar och gutarna var dem övermäktiga. Det sägs förresten att de tyska sjörövarna blev "alldeles ihjälslagne", vilket nog betyder att de samtliga togs av daga.

Hjältarna seglade in till "Gnidesuerdshaffn" och rensade där i den vita sanden sina svärd, strök av blodet, och kallade det Gniesuerd, och så nämnes det ännu i dag skrev Strelow 1633. Nu vet du det också. Stället heter alltså inte Gnis-värd utan Gni-svärd.

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson