Tomtbod fiskeläge

Längs långa strandängar i Burs och Rone socknar ligger Tomtbod - ett av de bättre bevarade fiskeläge längs den sydöstra kusten. Bodar, gistgardar och länningar finns kvar i oförändrat skick; länningarna som visar var båtarna drogs upp har dock på vissa ställen förvandlats till bryggor. Vid Tomtbod bedrivs fortfarande fiske. Flundror, torsk och sik är vanlig fångst i näten. Bodarna som är av sten eller trä används till redskapsbodar.



Länningar
De välanvända länningarna vid Tomtbod är förstås en tidsfråga. Om du hade börjat för några hundra år sen så hade säkert din länning också sett ut som på bilden.



Vackra bodar
En sån skulle man allt ha haft, ty en del bodar är hur vackra som helst och bör i semestersammanhang kunna skänka frid och inre styrka att springa vidare i karusellen.

Bodarna har förstås haft andra syften än semester, redskap och sånt, men ett annat fiskeläge som vi känner till kallas emellanåt för Kvinnofrid. Kanhända talar detta namn för sig självt - just i detta läge tör somliga spelmän emellanåt samlas att framskapa visor och andra smycken.

Upplysningsvis kan också sägas att enligt reglerna, som gemensamt har satts upp av de olika ägarna till Tomtbod för att bevara fiskeläget, så är det inte tillåtet att hyra ut bodarna. Det är glädjande att envar ägare är så ansvarsfull att man slipper se läget bli alldeles fördärvat. Nu kan man i stället ta sig en promenad och fundera över framfarna tider, ty vi skall inte så långt tillbaka i tiden innan allt var annorlunda.



Lysstänger
Tja, vad man hade lysstänger till före fyrarnas ständigt blinkande tid är självklart, men en liten bild kan väl vara på sin plats i alla fall.



Byggmaterial
Bilden till vänster är en närbild av en av bodarna vid Tomtbod fiskeläge och är tagen för att visa vad de har gjort murbruk av - fossilt bruk!

Fiske
Tomtbod används för fiske också i dag, ty fisk har gått gutarna i blodet och inte särskilt många förutom soffpotatisar i Visby klarar sig någon längre tid utan fisk.

- Ät fisk, det är bra för Dig!


/text och foto Bernt Enderborg