Artiklar, Sanda socken
Mestadels på järnvägsbankarna mellan Sanda och Tjuls i Eskelhem går den år 2015 invigda vandringsleden i Sanda. Det är ofta skäligen raka vägar och lättpromenerat, inte över stock och sten men bl a längs åkerkanter och en stump skogsväg. Det är 3,5 km enkel resa - du får gå samma väg tillbaka - men som sagt, lättpromenerat.
Leden tar sin början alldeles bakom Lars Gullin-museet, parkera bilen vid museet, om du börjar i Sanda, och strax bakom några träd tar sig järnvägsbankarna ut som ovan.
Du följer vägen längs de välskötta åkrarna tills du kommer fram till en grusväg - sväng höger och fortsätt på grusvägen (den gamla järnvägen fortsätter en bit tvärs över grusvägen men där skall du inte gå).
På åkervägen finns det gott om allehanda blomster och växter, åkerkanterna blommar av varjehanda, prästkragar på bilden.
Strax på grusvägen kommer man fram till denna byggnad. Jag tänker mig att någon glad människa bor strax bredvid.
Alldeles efter byggnaden ligger 30 meter ut i skogen en överväxt sojde; jag gick aldrig till den. Vet du inte vad en sojde är så finns information om detta.
Några hundra meter grusvägen fram tar vandringsleden av åt vänster längs åkerkanten.
Efter åkerkanten kommer du till Texas. Som du ser finns en bänk att vila vid och kanhända vittja kaffekorgen men du ser också lite av "Ovädershuset i Texas", som var en plats för skydd i händelse av dåligt väder emedan brukande bonde var långt hemifrån då det begav sig.
De skyltar som visar vägen är små, kanske 30 cm höga, en pil och järnväg.
Strax efter Texas är du tillbaka på järnvägen och lite skog och ängar; kanhända heter det Fågelängarna. Ett stycke fram till höger, ett par hundra meter in i skogen, ligger det kämpgravar, dvs ruiner av hus som övergavs några hundra år efter Kristi födelse (jag gick inte och såg på just dessa men kämpgravarna är onekligen fascinerande saker, närmare ett par tusen sådana husgrunder finns fortfarande kvar på Gotland).
Den lilla bron går över Idån (fisken id) som kommer från Ajmunds bro och vidare inåt land, hon vänder i Atlingbo, och hämtar sitt vatten från såväl det norra som södra revet, se sidan om Vattenvägar på Gotland. Åt kusten till passerar ån Paviken, se också det Vendeltida skeppsvarvet, innan hon möter havet i Västergarn (gillar du vikingar så kika också på Vikingarnas Västergarn).
Även om vandringsleden måhända inte är en biologisk vinstlott, som ett besök i ett änge, så ser man mycket blomster och annat där man går genom lite olika naturtyper, som åker- och betesmark, äng och skog.
Strax före nästa lilla bro, till höger, ligger en valksten på sin originalplats, Gotlands enda som gör detta säger skylten, där man gjorde vadmal. Det ligger förresten en malsten på andra sidan bron och det förefaller av kanalkanterna att döma att folk har sysslat med mer på platsen än vad som framgår av informationsskylten.
Du kommer att få se ullbärarna också, ett och annat ändrar sig nämligen inte genom århundradenas sakta mak. Vi kallar dem lamm, alldeles som de gamla goterna som välte Rom över ända några århundraden efter Kristus.
Snart är du framme vid Tjuls, mer info om järnvägsstationen, och har bara att vända och gå tillbaka samma väg igen.
Det är en skön promenad, tämligen rak, men med lite eftertanke får man mer natur och kulturhistoria än vad man kan förvänta sig av en järnväg, som sojden, valkstenen, själva järnvägen, kämpgravarna och lite pittoreskt som Texas. Och passar du på att kika på gravfältet, museet och kyrkan, som ligger i environgerna, kanske stenröset också, när du ändå är i trakterna så har du gått genom tusentals år av historia.
- Tack Sanda!
Är du intresserad av flera ställen att vandra så kika t ex på Strandridare Ahlboms väg, Vandringsleden i Dalhem, Gothemsån och Natur- och kulturstigen vid Stavgard, Brucebo naturreservat och Kallgatburg naturreservat.
/text och foto Bernt Enderborg
Vägbeskrivning
0