Konst, Sundre socken
Dan Wolgers ängel sover rofullt i Sundre vid Körsbärsträdgården, som är en konsthall med trädgård, café och en liten butik - trevligt ställe.
Att det är Dan Wolgers skulptur läser jag på Helen Wangefelt Ströms kulturblogg - hon är kulturstrateg på Region Gotland (Gotlands kommun kallar sig Region Gotland för kråksångens skull).Vilka tankar som fanns vid skapandet av ängeln ovan vet jag inte; kanhända ett slags inlägg i vårt alltmer sekulariserade samhälle där änglar inte bereds utrymme eftersom vårt rationella intellekt är upptaget med att kontrollera strunt på tv.
Helena säger på bloggen: "Själv tror jag att kultur är livsviktig, eller till och med: att kultur både görs av människor och gör oss till människor. Men det är ju min uppfattning. Vad tycker du?"
Om vi bortser från cirkelresonemanget och nöjer oss med postulatet, nämligen att "kultur är livsviktigt", så kan man fråga sig varför så skulle vara fallet.
Hon kan ju inte mena livsviktigt som luft eller mat, som vi dör om vi inte får, utan jag antar att hon vill säga att vi inte är människor utan kultur och att det är därför kultur är livsviktigt. Tolstoj säger förresten något liknande, men han jämför tankeväckande nog kulturen med språk, som vi inte klarar oss utan.Inte särskilt långt från Körsbärsträdgården ligger Vamlingbo kyrka och i den finns en fantastisk målning av kejsar Henriks själavägning - en bit ner på den sidan får du lära dig att målningen är så storslagen att det vallfärdades till kyrkan emedan ärkeängeln Mikael hade sin grav där. Visste Wolgers det?
Kan det vara så att Wolgers med sin skulptur på sätt och vis menar att religionen bara sover, den kommer att vakna småningom. Traditionen från Vamlingbo kyrka är emellertid mycket tydligare: religionen är stendöd, ärkeänglarna är begravda. Är det månne samma tanke som drabbat Wolgers men som han tonar ner till sovande i stället för död?Eller skall vi kultursammankoppla Vamlingbo kyrka, Tolstoj och Wolgers? Kulturen sover eftersom du inte använder ditt språk, du sovande ängel.
/text och foto Bernt Enderborg
Vägbeskrivning
0