Flora, Annorstädes socken
Många är det som älskar Gotlands natur, den värme, mångfald och blomstringstiden, men jag förmodar att det är ett och annat som berättas för sällan i alla fall.
Najkar är tre, fyra gånger större än vanliga smultron, mycket sötare och med en smak så gudomlig att man tror himlen trillat ner.
Arten växer främst på Öland och Gotland men finns också i kalkrika odlingsbygder i södra och mellersta Sverige, där den kallas Backsmultron (det gutniska namnet najkar är snyggare - en najk, flera najkar (inte "nejkon" som det står på Wikipedia för det låter för sorgligt, nejkonen är ännu värre, gräsligt).
När man hittar najkar på något torrt och solöppet ställe så hittar man en bit av Gotlands varma hjärta.
Det får nog sägas vara kännetecknande för najkar att "flusen" håller i sig hårdare än på vanliga smultron.
Spekulation om ordet najk
Man kanhända kan anta att bärens gotländska namn kommer sig av just detta, dvs den "nejkar" lätt när man vill äta dem eftersom man inte får av flusen (jämfört med vanliga smultron alltså). Och på Gotland säger vi som bekant "naj" när en svensk i stället säger "nej".
Najkar skulle i så fall betyda ungefär bären som inte vill bli uppätna, de nekar (najka eller naika). Ett bär heter därför "najk", bestämd form "najken" och plurerade "najkar". "Nejkon" är helt enkelt ett språkfel från gotländskt håll sett - det är som att säga att bil på svenska heter "bul".
- Bulen har fått punktering på högra bakdäcket.
- Du menar bilen?
/text och foto Bernt Enderborg