En annan historia
Gotlands historia är frihandelns historia. Sen hedenhös har gutarna handlat med omvärlden tills kanoner satte stopp.

Det första du möter är Visby, och kanske får du samma tankar som Linné när han gick i Sveriges vackraste stad. Här står tinnar och torn som vakna riddare ända sen 1200-talet, de många kyrkoruinerna vittnar tyst om storhet, köpmännens hus finns kvar, bräscher och kanonkulor i ringmuren berättar om ond bråd död, konkurrens och ofantlig dumhet.

Gotlands krönika nedtecknades i början av 1200-talet, Gutasagan, där Gotland upptäcks, befolkas, blir svenskt och kristnas. I den spelar Visby inte någon större roll utan där framträder landet Gotland som en demokratisk republik, styrd av ett allting, som säkrade Gotlands förhållanden med omvärlden.

Gotlands historia är så rik att också gutar inte tror att det är riktigt sant.

Du kan när som helst promenera i autentiska miljöer. I Stora Förvar på Karlsö kan du sätta dig i stenåldern och fundera på hur det månne har luktat, bronsåldern ser du överallt i form av gigantiska stenrösen och hundratals skeppssättningar, järnåldern har efterlämnat bl a nära 2000 husgrunder (kämpgravar) som vi inte vet varför de övergavs, vikingatiden är otrolig rik och medeltiden gjorde Visby.

Gotlands historia är inte samma sak som vad kungar har haft för sig. Den är inte heller Visbys historia. Den är som Pirates of Caribbean och Sagan om Ringen på en och samma gång, som en dansk skalle.


Historia handlar ofta om krig, död och elände. Det mest kända i vår historia är brandskattningen av Visby 1361. Det ger en felaktig bild.

Gotland är fredligt. Det är uppenbart att gutarna insåg nyttan med frihandel långt innan vikingatiden. Och det är lika uppenbart att Hansan, även om den utvecklades på Gotland, och nationalstaterna sakta men säkert förstörde alla möjligheter till en fortsatt vettig utveckling.

Monopol är av ondo!

/text Bernt Enderborg, illustration Lotta Ingelse