Valstenen

Till höger, en bit fram på vägen ser du ett stenblock som är cirka 3x2 meter och vilar på mindre stenar för att ligga vågrätt. Den ligger precis öster om Vallstena kyrka.

Den som har läst vår sida om symboler på bildstenen som står uppställd vid kyrkan har nog haft en och annan invändning, ty där säger jag i de historiska spekulationerna att stenen kan ha varit en symbol för Gotlands enande. Vi ska dra i detta frågetecken en bit till, och därtill fundera över sockennamnet Vallstena.

Vallstena

Ortnamnsforskaren Ingemar Olsson tar upp sockennamnet i sin bok Gotländska ortnamn och anger några varianter: “Walgusten”, står det i munkstil på en gravsten i kyrkan - och "Walgusteins" på 1300-talet. Han säger vidare att ordet “valg, valge” kommer från ett i det närmaste utdött ord och betyder nåt som “smal, sid dalgång, stundom med vatten, rännil; foderbeväxt sankmark".



Om man kör ner vid bygdegården strax söder om kyrkan ser man vad Olssons talar om, ty det finns verkligen en sorts liten dalgång väster om kyrkan, som går från myren nedanför Gudings åkrar, väster om kyrkan och ut i Lina myr. Bygdegården ligger alldeles till vänster och Vallstenarum till höger.



Dalgången har i senare århundraden fördjupats för att dika ut Källunge myr. Bilden visar kanalen på vägen mellan Vallstena och Hörsne.

Ingemar Olsson säger att Gotländsk ordbok känner blott ordet från Gothem men att han själv erfarit att det också är känt i Vallstena.'

Ovanstående gäller förleden av ordet "valg, om efterleden "sten" säger han: “Vilken sten eller stenar efterleden syftar på är givetvis svårt att direkt ange. Man kunde t ex tänka sig någon rest sten i samband med det stora gravfältet i närheten av kyrkan” - se Vallstenarum.


Foto Andreas Oxenstierna

På Andreas bild ser du stenens storlek och att den ligger alldeles vid vägkanten och strax utanför kyrkogårdsmuren. Thure Nyman säger i Sveriges kyrkor. Konsthistoriskt inventarium, Rute setting Band II, Centraltryckeriet, Stockholm 1935 att: "Mellan kyrkogården och landsvägen ligger en öppen plats, en »vall» varå en mäktig kalkstenshäll är upplagd på mindre stenar. Enligt sägnen skall i forna tider ting hållits och val förrättats därinvid, varav namnet »Vallstena»".



På bilden se du vad Nyman kallar "en öppen plats, en »vall»". Nuförtin kan det nog vara svårt att ta till sig att platsen möjligen har kallats en "vall" men om man tänker bort den nutida kyrkan från 1200-talet; det har för övrigt hittats rester av en tidigare absidkyrka under den nutida, och Strelow sätter årtalet för den första kristna kyrkan på platsen till 1091, se Kyrkornas ålder, och i själva verket ligger kyrkan vid kanten av Vallstenarum som varit använd, bl a som begravningsplats sen bronsåldern.

Så hur länge det har stått en religiös byggnad eller varit någon samlingsplats vet inte någon; den finns en märklig rektangulär grund på Vallstenarum som kanske är spåren efter en byggnad. Och kanhända är lite underligt är att kyrkogårdsmuren har två stigluckor i öst; den södra kallas likporten.

Vallstena ligger ungefär där jag har lagt in den svarta kvadraten i bilden till vänster. Du ser de två stora reven som Gotland är uppbyggt kring och som går snett från väst till öst. Vallstena ligger strax vid kanten av det norra revets södra kant och sträcker sig österut tvärs över Lina myr nästan till det södra revets norra kant.

Det bör alltså ha varit tämligen lätt att med något slags flytetyg ta sig till Vallstena då det fanns mera vatten i myrarna, dvs före 1800-talet. Strax norr om kyrkan börjar en jättelik myr som sträcker sig sydväst ut från Vallstena över Källunge och Dalhem ända till Ganthem och det är inte längre än någon km söder om kyrkan som den mäktiga Lina myr slutar (kika gärna på sidan om Lina myr) men Gothemsån går sydväst till nordöst över hela myren och fortsätter ut till havet; det har nog varit en kommunikationsled genom tiderna, se Gutnaltinget - marknadsplats, varv.

Som du såg på sidan om Lina myr så var den översvämmad, tidigare i historien var det en sjö.



Här ser du halva den myr som väl börjar i Källunge/Vallstena. Kortet är taget norrut, ungefär på halva myren, vid kanten av vägen mellan Dalhem och Hörsne; vägen kallas Näsungs broar i folkmun. I myrens norra ända, i Källunge, ligger vad som kallas Gudings åkrar (mera om detta nedan).



Här ser du Lina myr. Kortet är taget på vägen mellan Vallstena och Gothem vid offerkullen, eller vad det nu månde vara, med ett litet röse och en reitarstain. Bild:



Offerkullen med en reitarstain, se Nåt läskigt.

Historiska spekulationer

Vi ska ge några olika tänkbara varianter på varför Valstenen kan ha med sockennamnet Vallstena att göra.

Gotland delades en gång i världen in i tredjedelar - denna indelning kan vara väldigt gammal, se Gutasagan; kyrkan delar förresten fortfarande in Gotland i dessa tredjedelar. En av dessa tredjedelar var i Midaltreding, dvs den mellersta tredjedelen, som i sin tur var uppdelad i settingar (sjättedelar), nämligen Kräklinge och Hejde setting. Settingarna delades i ting och Kräklinge setting innehöll Lina , Kräklinge och Halla ting - Gotlands land och folk, Snöbohm, Örebro, abr. Bohlin, 1871, s 26.

Lina ting har förstås att göra med Lina myr, som nog har namn efter gården Lina i Hörsne, som ligger vid myrens sydöstra kant. I äldre tider, säger Nils Lithberg i Kyrkorna i Lina och Halla ting, Konsthistoriskt inventarium, Sthlm 1964, s VII, ingick också gårdar i Vallstena i Lina ting, nämligen Medebys, Slumra, Oppegårda, Grinds, Råå, Hägvalds och Gennor (i dag stavas gårdsnamnen: Medebys, Slumre, Uppgarde, Grinds, Rå, Hägvalds och Gännor).

Valstenen, som denna sida handlar om, kan ha något att göra med allt detta, dvs man kanske höll val av domare till de olika tingen på stenen. Och hur långt tillbaka i tiden detta i så fall skulle sträcka sig är inte gott att veta, kanske till bronsåldern. Eller kanske var stenen platsen för något lokalt ting av något slag, som Thure Nyman säger ovan.

En annan variant är det jag säger på sidan om bildstenen vid kyrkan, där jag drar till med att symbolerna på den kanske har att göra med enandet av Gotland, olika stammar eller något år det hållet, dvs Valstenen kan vara något slags motsvarighet till Mora stenar. På något sätt måste nämligen den medeltida organisationen uppstått, dvs det kan liksom bara inte ha hampat sig så att att tingen, settingarna och tredingarna, domarna och landsdomarna, uppstod av sig själva. Detta måste ha diskuterats och bestämts någon gång i historiens töcken, dvs att Gotland skulle vara en demokratisk republik, hur det skulle indelas, gemensamt ting för hela ön, Gutnaltinget, gemensam lagbok, Gutalagen, hur domarkåren skulle organiseras upp till de högsta landsdomarna, en från var treding. Och varför skulle inte detta kunna ha skett i Vallstena där det finns en valsten med en tradition om dess användning och därtill en bildsten med underliga symboler?

En tredje variant är det där med Gudings åkrar ty där, hette det förr, har man funnit platsen för Sveriges största vapenoffer. "Hundratals fynd har kommit i dagen, säger Birger Nerman i Fornvännen 1942, "huvudsakligen järnvapen och bland dem till övervägande del spjutspetsar".

Dan Carlsson och hans team har dock i senare tider undersökt det där med vapenoffer och hans slutsats är att det inte alls rör sig om vapenoffer utan om en vapensmedja. Över 1.000 föremål av metall har gjort på en område som är 550x230 meter, som ligger strax sydöst om gården Stora Bjerge.



Ovan ser du några av de flera hundra vikingatida spjut som hittats på vad som kallas Gudingsåkrar, men inte är det. Och här är ett svärd:



Den där vapensmedjan kommer vi att återkomma till på annan plats och här ska bara sägas att smedjan förstås är ett bevis på handel. Och i så fall kanske Vallstena har fått namn från farleden över Lina myr, ty nerifrån myren är det en vall innan man kommer upp i Vallstena, och stenar från massvis av fornlämningar finns det överallt, se t ex Offerkullen längre upp.


En inte lika dramatisk variant är att stenen helt enkelt har lagts där och så för att kyrkobesökarna skulle få lättare att såväl stiga på som av sin häst och att den därför inte har ett smack med sockennamnet att skaffa. Men det skulle vara bra underligt om folk i så fall inte visste detta ty traditionen vet som bekant också berätta att man höll val på stenen en gång i världen och att det är därför socknen heter Vallstena, och det finns mig inget bekant skäl till varför det inte skulle vara sant.