De Vilda Blommornas dag
- Exkursion, söndag 18/6-2017, kl. 10 och 13
Förmiddag
Hällmarker vid Hau i Fleringe med grenigt kungsljus, gaffelfibbla och andra vät- och torrmarksväxter.
Ledare: Bo-Göran Johansson, Gotlands Botaniska Förening, kl. 10.
Samling vid
Bunge kyrka.
Eftermiddag
Bendes strandänge med en rikedom av orkidéer, höskallra, korskovall och andra ängsväxter.
Ledare: Jörgen Petersson, Gotlands Botaniska Förening, kl. 14.
Samling vid
Anga kyrka.
Observera att avslutningstiden är ungefärlig.
Välkommen!
- Sök mer inom
Exkursion, mer info om
FleringeGuteinfos arkiv
Bajänget, Bendes änge
Ängen, Anga
Bendes änge övergår till strandäng, väldigt naturskönt
Kanhända är det just här den nordiska sommaren bor - i gården Bendes strandäng alldeles norr om fiskeläget
Baju.
Ängets totala areal ligger på omkring 10 hektar och det sägs vara ett av Gotlands största hävdade ängen. Den sista biten är som du ser på bilden ovan en strandäng.
Strandväxtligheten övergår till gutnisk miniatyrskog, där tallarna som bekant har egna personligheter, somliga solsnode, andra soleyls (se
Gothlands Vext- och Fruchtbarhet).
Strax står du i ett skönt änge med resliga ekar, björkar och en förunderlig mängd blomster. Änget är örtrikt, höskallra dominerar här och var, men också
krutbrännare,
salepsrot och annat, bl a korskovall och
svensk ögontröst är sevärda rariteter.
Lite längre upp i änget (10 hektar motsvarar fyrkantigt uttryckt en kilometer gånger en kilometer) har det fordom varit en åker men nu får det väl sägas vara en osannolikt örtrik slåtteräng, ty änget brukas och hålls i skick av folk som vet hur det skall gå till (bönder alltså). Änget är därför växande gröda, allemansrätten gäller förstås, och du får
inte förstöra växande gröda.
Emellanåt får vi frågor var man kan få se den ena eller andra sortens blomma, och emellanåt svarar vi att dom växer på marken och man måste kika efter. Bajänget är ett bra ställe för sånt. Det finns vätar här och var förresten.
Änget är makalöst, ett av de vackrast belägna på
världens bästa ö.
/text och foto Bernt Enderborg