text bild karta   info, a-ö
Informationen kommer från Fastighetsinventeringen 1996-1998.

Fastighetsinventeringen Gotland

Kårhus (Högskolan på Gotlands studentkår, Rindi)


Ursprunglig funktion: Varmbadhus
Senare funktion: Tillverknings industri (bl a LM Ericsson, Gute textil)

Byggstart: 1912
Färdig: 1914

Arkitekt: Carl R Lindström
Byggmästare: J N Hejdenberg
Byggherre: Visby Stad

Stilepok exteriört: Nationalromantik med inslag av jugend
Antal våningar: 1-2
Plantyp:

Grund, sockel: Grund av betong, hög rustik sockel av råhuggna kalkstenskvadrar, med en finhuggen list överst, entrétrappa av granit.
Källare: Under hela huset
Stomme: Tegel
Fasadmaterial: Tunn ofärgad puts genom vilken tegelstommen framträder.
Takform: Sadeltak kring ljusgård i våningen 1 tr, tälttak över bassängen.
Taktäckmaterial: Lertegel
Ev. takplåttyp:
Takutbyggnader: Ursp. plåtklädda takkupor med bågformat tak åt S och Ö, ursp. större takupa åt Ö och V över bassängen, krenelerat kvadratiskt torn krönt med åttkantig kopparklädd kupol åt SV, kopparkläd kupol med vindflöjel på norra taket, frontespiser åt V, S och Ö
Skorstenar: Skorsten för självdragsventilation i tornet, ursp. även med rökgång.

Fönster: Ursp. kopplade smårutade fönster i nationalromantisk stil.
Fönsteromfattning: Saknas
Dörrar: Grönmålad spegeldörr med svarta jugendbeslag och sidoljus till huvudentrén, dörr ursp. till den muromgärdade kålgården, med stort fiskbensmönstrat fält och två mindre fält fyllda med smide i jugendmönster, med jugendbeslag åt N, källardörr med större fiskbensmönstrat fält och smårutad överdel, placerad djupt i muren. Samtliga ytterdörrar är ursprungliga.
Dörromfattning: Magnefik kalkstensportik i det SÖ hörnet med tre stickbågsvälvda öppningar mellan två ornamenterade kalkstenspelare. Dragjärnen löper synliga i öppningarnas övre kant. I den ena öppningen finns ett smides staket. Den djupa portiken har tre kryssvalv.
Övriga fasaddetaljer: Gotiserande blinderingar, murade fönstervalv, I-formade ankarslut.

Uppvärmning: Fjärrvärme

Interiör
Badhuset innehöll ursprungligen förutom bassängen och omklädningsrummen även en tvättinrättning med kar. Bassängen utnyttjades av stadens brandkår fram till 1925 som vattenreservoir, vars vatten kunde pumpas ut till brandposter med hjälp av en ångmaskin. Efter det att badhuset tagits ur bruk 1961, användes det för div. lättare industriändamål, varpå det mesta av interiören förstördes. Då byggnaden 1994 renoverades för att bli högskolans studentkår gjordes ett försök att tillvara ta och delvis återskapa en del av den gamla badhusinteriörn. Av den ursprungligen påkostade bassänghallen kvarstår endast den synliga takstolen uppburen av snidade pelare. I entrehallen finns ursprungliga kurbitsmålningar i fönsternischer och trappnischer samt boasering längs väggarna. Denna boasering har rekonstruerats i bassängrummet samt i det fd omklädningsrummet. En modern kökfuntion och toaletter har inretts. I den övre våningen vilken fortfarande står orenoverad finns endast den glacerade kakeln från tvättinrättningen kvar. Lokalerna har kvar sitt ursprungliga självdragsventilationssystem men har kompletterats med mekanisk ventilation för toaletterna. Offentliga toaletter i källaren.

Byggnadsbeskrivning
Byggnaden uppfördes åren 1912-1914 som varmbadhus, i nationalromantisk stil. Under 1960-talet och fram tills dess att den nuvarande kårhusverksamheten etablerades 1993, användes byggnaden inom tillverkningsindustrin. Den slutna byggnadskroppen har en tegelstomme i en till två våningar, med källare under hela huset och inredd vind under ett assymetriskt, tegeltäckt sadeltak. Taket bryts upp av flera plåtinklädda takkupor. På byggnadens norra del finns en lanterninliknade, kopparklädd takutbyggnad med vindflöjel. Den slammade och oavfärgade fasaden har blinderingar i gotisk stil, murade fönstervalv och synliga ankarslut. Sockeln är hög och oputsad. Denna bryts upp av stickbågeformade dörrar och fönster till källaren samt de offentliga toaletter, som även inryms där. De två panelade dörrarna till toaletterna är försedda med glasrutor i de övre delarna. Dörrarna nås via gjutna trappnedgångar med enkla järnräcken. Huvudentrén, i fastighetens sydöstra hörn, utgörs av en magnifik portik med tre stickbågeformade öppningar mellan två ornamenterade kalkstenspelare. Den djupa portiken har tre kryssvalv med synliga dragjärn i öppningarnas övre kant. I en av öppningarna finns ett smidesräcke. Huvudentrén har en spegeldörr med smidda jugendinspirerade beslag och sidoljus. I byggnadens västra del finns ett högt, kvadratiskt, krennelerat torn, vilket kröns med en åttakantig tornhuv. På den koppartäckta tornhuven finns ett flertal jalusiluckor. I den västra fasaden finns en utbyggnad med en indragen panelad dörr, vilken nås via en hög trappa. Byggnaden är i huvudsak försedd med småspröjsade fönster, i varierade utföranden. Fönstren i takkuporna är kvadratiska och spröjsade i två lufter. Samtliga dörr- och fönstersnickerier är grönmålade.

Invid byggnadens nordvästra hörn anlades vid uppförandet en muromgärdad kålgård. 1926 försågs denna med ett tak och idag inrymmer den ett förråd. I dess norra fasad finns två dörrar. Den ena har en fiskbensmönstrad spegel samt två mindre fält med jugendmönstrat smide i den övre delen. Den andra dörren är klädd med panel.

1916 byggdes omklädningsrummen om och 1943 genomfördes en omfattande inbyggnad av ljusgården i det första våningsplanet. Detta, nytillkomna rum, inreddes som kök. I och med att badhuset togs ur bruk 1961, genomfördes en omfattande interiör ombyggnad till provisorisk monteringslokal för L M Ericsson. 1993 renoverades byggnaden åter och inreddes till kårhus för högskolans studenter. I samband med denna renovering återskapades delar av den äldre badhusinteriören. I bassänghallen återfinns den synliga takstolskonstruktionen, uppburen av snidade pelare. I entréhallen finns ursprungliga kurbitsmålningar i fönster- och trappnischer samt boasering längs väggarna. Boaseringen har rekonstruerats i bassänghallen och i det gamla omklädningsrummet. I det övre, orenoverade våningsplanet, finns endast det glacerade kaklet från tvättinrättningen bevarad. Lokalerna har kvar det ursprungliga ventilationssystemet med självdrag, men i köket och på toaletterna finns kompletterande med mekanisk ventilation.

Byggnaden har, med dess tydliga nationalromantiska prägel såväl exteriört som interiört, ett stort kulturhistoriskt värde. Den har dessutom ett stort byggnadshistoriskt värde samt ett betydande miljöskapande värde för kvarter och stadsdel.

Copyright © 2019 Länsmuseet på Gotland.